Monday, March 31, 2008

Den svenska trädgården


Men hur ser den typiska svenska trädgården ut, egentligen? Jag funderade på det idag när jag gick runt i grannskapet med sonen. Egentligen fel ställe att spana på eftersom vi har en hög procent invandrare och trädgårdsstilen snarare är eklektisk. Vi hittade en trädgård som var prydlig samtidigt som den användes som extra förråd; garderober och sänggavlar stod uppradade tillsammans med mindre föremål, bara litet slitna och väntandes på nytt syfte på sin existens. Jag tvivlar på att en typisk svensk skulle ha gjort något sånt, men eftersom jag mestadels har bott i invandrarområden kan jag säga att stilen hör hemma här.

På ett annat ställe lade jag märke till att trädgårdsstaketet på en bit dekorerats med en grangirlang, nya, gröna plastplattor hade lagts på uteplatsen och en pulka och en trehjuling ordentligt parkerats på gräsmattan. Trehjulingen var av exakt samma märke som min sons, så jag lyfte upp honom i famnen och pekade för att han skulle få se på den. Då kom en romska* ut och blängde på mig. Jag kände ett styng, inte av skam för jag kunde ju inte veta att det var ett romskt hem när jag sträckte ut handen, men av känslan av att det var en onödig händelse; hon behövde knappast fler som pekar finger.

Om vi ska återgå till den svenska trädgården så bör den ha en ganska välskött gräsmatta, några träd, varav minst ett äppelträd, man ska också ha en syren och en häck. Vissa är så pass kära i häcken att de använder den som inhägnad, andra låter den bara stå i en rad längs en gång eller en tomtgräns. Det finns också några växter som är obligatoriska; ett stånd rabarber, röda vinbär och ett potatisland (om man överhuvudtaget odlar grönsaker). De röda vinbären och rabarberna måste för övrigt sitta i de svenska generna; till och med mina svärföräldrar hade en av varje, trots att ingen i familjen gillade bären och att hemmanet låg norr om Luleå så att rabarbern måste odlas mot en solig sydvägg. Nej, jag såg dem aldrig använda rabarber heller.

Jordgubbsland! Glöm inte jordgubbslandet, alla som lägger ner litet mer möda på sin frukt- och bärodling anlägger ett jordgubbsland. Det är ett måste bland svenskar att tala om att jordgubbar smakar bäst när man plockat dem solvarma direkt från plantan.

Lägg märke till att gräsmattan ska vara ganska välskött. Det finns en tyst överenskommelse om att man ska hålla trädgården prydlig, men om man plötsligt begår mästarprov i något - och detta gäller särskilt gräsmattan - så är det litet misstänkt. Mästarprov uppfattas ofta som en tyst anklagelse om att andra inte gör ordentligt i sin trädgård (eller vilket område det nu handlar om - vi är bra på att sända och missförstå underförstådda budskap). Graden av välskötthet varierar från ort till ort. De prydligaste trädgårdar jag sett fanns i Sjöbo, bara några år efter den uppslitande flyktingomröstningen som delade orten. Det låg nästan något neurotiskt i de snörräta gräskanterna, den välklippta gräsmattan och den obligatoriska busken på framsidan av huset.

Något annat man kan lägga märke till är vad som kan lämnas ute på tomten. Gigantiska studsmattor och stora plaskbassänger med stålstöd är väldigt i ropet nu - de kan man till och med hitta inne på minimala radhustomter. Leksaker tolereras så länge de ligger strödda kring en bassäng eller sandlåda. Vädertåliga trädgårdsredskap och skottkärror lämnas däremot sällan ute¤, de ska stå i ett litet skjul tillsammans med gräsklipparen. Har man barn bygger man också en lekstuga.

Trädgårdstomten är ett känsligt ämne - den anses ofta som billig. En miniväderkvarn i trä eller ett solur i metall är det man kan sträcka sig till utan att helt förlora ansiktet. Därför händer det att den som gillar trädgårdstomtar formligen exploderar i stentroll, väderkvarnar, betongsvampar, falska brunnar, målade stenar och bronsörnar. Jag både rynkar på näsan (skulle aldrig ha det i min trädgård) och tycker att det är skoj. Det är dock värt att notera att det ett tag ansågs snyggt att dekorera med krukor och klot i blåglaserad terracotta. Då hade alla med 'fin' trädgård det. Idag misstänker jag att en örtagård har tagit över som dylik accessoar.

Själv är jag väl litet udda som har min trädgård inomhus, men jag tvivlar på att jag skulle vara mycket annorlunda mot mina grannar om jag plötsligt blev med 'riktig' trädgård. Vi har en märklig förmåga att göra samma annorlunda sak samtidigt - ni kanske minns pestovågen? Just nu är dock mitt största bekymmer att all skötsel blivit eftersatt medan jag varit sjuk. Som ni ser på fotot håller mina tomatplantor att lyfta lamporna av egen kraft.

*Man kan också säga "zigenerska" men idag använder man helst romernas egna ord för sig själva.
¤För den som läser detta som inte har en trädgård; spadar och andra verktyg med egg ställer man gärna in i skjul för att de ska behålla skärpan. Även om eggen inte är i klass med ett samurajsvärd så vill man hålla den vass nog att skära av envisa rötter etc.

Sunday, March 30, 2008

Den typiska svenska trädgården?

Jag sökte på "swedish garden" på YouTube och hittade den här:



(Ett visst stort företag borde betala reklampengar...)

Saturday, March 29, 2008

Christian Aid's eco house and global garden

Tänk om man kunde få se det här på Nordiska Trädgårdar (Trädgårdsmässan i Älvsjö, Stockholm). Videon är tagen på Hampton Court.

Friday, March 28, 2008

En trött dag

Nu vet ni hur det ser ut när jag bloggar. Kruxet med mig är att jag inte är speciellt fotogenique. Det här var det bästa fotot i bingen.


Idag tog jag alla mina låneböcker och bar tillbaks dem till biblioteket. Jag har beslutat mig för att hålla mig väl med bibblan, så jag betalade förseningsavgifterna också. Framför mig stod en gammal dam och skämdes eftersom hon måste betala en tia. Själv betalade jag mer än tio gånger så mycket utan att ens rodna - till mitt försvar kan jag bara säga att jag hoppas att de köper många fina böcker för mina slantar (detta var inte första gången jag lämnade in försent - knappast sista heller).

Jag vet inte om jag ska skylla på ansträngningen, men efter det har jag varit ganska matt. Mina små plantor har fått nöja sig med sin grundomvårdnad, och själv har jag mest planerat det ena och det andra. Till slut googlade jag på "gardening" för att se vad som kom upp. I ärlighetens namn hade jag väntat mig en galen träff i topp, typ ett företag som säljer ekivoka trädgårdstomtar och därför har hög träffprocent. Men det jag hittade var snarare ett "naturligtvis! DE borde ju veta!". Lite videor, massor med fakta och denna underbara brittiska accent:

BBC Gardening



Som ni kanske ser har jag lagt upp kommentarsregler för bloggen, detta för att undvika fler flamewars och onödig spam. Reglerna finns upplagda ungefär i mitten på högerspalten.

Thursday, March 27, 2008

Några av mina bästa odlingsmissar


Ett av de stora mysterierna i mitt liv är varför jag fortsatt att odla. Genom åren har jag gjort oräkneliga misstag, en del av dem på det mest storstilade vis. För att muntra upp er alla som nu kämpar med försådderna tänkte jag dela med mig av de bästa.

Som ett preludium kan vi ta mitt egna lilla land på kolonistugetomten. Mina föräldrar gav mig varje år en kvaderatmeter mark att odla på. Ganska snart var den torr, full med ogräs och de få morötterna som levde där vinkade sorgset med sin gulnande blast. Jag bara haaaaatade den där lerjorden...

Odlingsmiss #1; Att inte ha någon aning om nånting.
När jag flyttade ihop med min make bodde vi i en lägenhet med hörnbalkong. Balkongen hade nätgaller i skyddsräcket,och jag tyckte att det kunde fungera som spaljé. Eftersom jag visste att krasse är lättodlat köpte jag en påse fjärilskrasse, blomjord och balkonglådor. Jag såg framför mig hur hela balkongen täcktes av grönt bladverk och skira gula blommor. Sedan hällde jag jord direkt i balkonglådorna och satte fröna där.

Vad som hände? Jo, eftersom det var en hörnbalkong var den också väldigt blåsig. Krassen stack upp sina stänglar ur lådorna, och blåste genast tillbaka ner igen. Väl i lådan dränktes den, eftersom jag inte hade gjort några dräneringshål. Hela sommaren låg små gröna stjälkar och led i en läbbig jordsoppa.
Största lärdom: Läs på medan du odlar, och använd kunskaperna.

Odlingsmiss #2 Vattna för litet
När jag bodde hemma hos mina föräldrar var en av mina sysslor att vattna blommorna inomhus. Min mor var en pragmatisk dam som bara hade suckulenter och tjockbladingar i fönstren. Ni vet, sådana som lever i evighet utan vatten. Jag lyckades ta död på de flesta av dem. Våra fönsterbrädor var torrare än Sahara.

Först sedan jag sett en annan tjej vattna blommor genom att ge varje växt en halv läskedrycksflaska vatten insåg jag hur det hela skulle gå till. Då hade jag redan flyttat hemifrån, så jag kunde dessutom skaffa krukväxter som jag gillade. Mörkgröna judasträd byttes mot ljusgröna dr. Wetterlunds blomma (även kallad rosengeranium), och både jag och växterna trivdes.

Det växte till den grad att när min mor skulle hälsa på hos mig och min make så tittade hon upp mot våra fönster och sa
"Där kan hon ju inte bo! Det är så mycket växter i fönstren!"
Största lärdom: Om man ger växter tillräckligt med vatten så växer de!

Odlingsmiss #3 Vattna för mycket.
Mina föräldrar har fått stå ut med det värsta av mina odlanden, det här hände också när jag bodde kvar hos dem.

Eftersom jag så uppenbart inte kunde hålla liv i växter fick jag en aloe att ha i mitt fönster. I tron att det var en aloe vera (det var det inte) bestämde jag mig för att den skulle leva. Det jag visste om växter var i stort sett att de behöver vatten. Så aloen fick vatten. Mycket och ofta.

Ni känner kanske till fenomenet "ytterkruka"? En uppsnofsad bytta utan dräneringshål som man döljer den fula innerkrukan med. Aloen hade en vacker vit ytterkruka i glaserat porslin. Det föll mig inte in att titta mellan inner- och ytterkrukan för att se om något vatten behövde tömmas ur, förrän det började lukta konstigt på mitt rum. Jag petade litet på aloen för att kunna se efter - varpå den gick av i en explosion av ruttnande växtdelar. Som om inte detta var nog hade jag min säng under fönstret, bäddad med mormors handvirkade överkast...
Största lärdom: Vattna växten efter dess behov. Och undvik ytterkrukor.

Som ni ser på fotot begår jag fortfarande odlingsmissar. De där smultronplantorna skulle ha planterats istället för att lämnats kvar i pappkassen från butiken, och den där rosen ska definitivt planteras om. Samtidigt står där faktiskt ett körsbärsträd som nu är inne på tredje året på min balkong! Det står i en terracottakruka med vattenmagasin och dräneringshål.

Jag har alltså gått från dränkt fjärilskrasse till levande körsbärsträd. Det är helt enkelt så att vägen till den största succén går via en rad misslyckanden.

Wednesday, March 26, 2008

Möjligheter för alla


Danskt koloniområde som är väldigt likt det där jag tillbringade mina barndoms somrar. Fotot är taget av Maltesen, du hittar hans flickr-profil och fler av hans bilder här.


En av orsakerna till att jag gör det här experimentet är att jag vill att alla ska ha möjlighet att leva miljövänligt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst meningen
"Jag tror att folk är beredda att lägga ut litet extra pengar på att vara miljövänliga."
Detta görs sedan till ett argument för att höja priset på allt från ekomjölk till bostäder.

Själv tillhör jag den kategorin människor som länge inte hade råd med att dricka saft istället för mjölk till maten* (när jag räknade ut skillnaden kostade saften ca 1,80:-/liter och mjölken ca 6:-/liter). Jag har inte haft svårt att se nackdelarna med ovanstående resonemang; man gör miljövänligt liv till en hobby och en lyxpryl. De människor som vill lägga sina pengar och sin tid på någon annan hobby, eller som inte har råd lämnas krasst utanför. Idag när vi ser effekterna av den globala uppvärmningen är det knappast en attityd som är bra. Vi måste göra miljövänlighet så lätt och billig som möjligt.

Att ha en kolonilott eller en kolonistuga är en hobby - det går inte att komma ifrån. De tar den tiden man skulle ha lagt på frimärken, medeltidsföreningen eller akvariefiskar. Å andra sidan är det ett billigt sätt att få tag på närodlade grönsaker. Vanligtvis är det kommunen som arrenderar ut mark till en koloniförening (sedan hyr dess medlemmar en lott mot en liten peng), vilket är ett klokt sätt att se till att invånarna får motion och mat. Man behöver inte bo i Afrika för att en jordlott ska göra märkbar skillnad i hushållskassan.

När jag skriver den här posten planerar Stockholms kommun att höja arrendena både för kolonilotter och kolonistugor - och det är inga dåliga höjningar heller, 100% höjning för lotterna och 500 - 600% för stugorna. Jag misstänker att man behöver pengar till kommunkassan och letar en enkel inkomst (jag har suttit i politiken), men man kommer förmodligen att skaffa sig utgifter som är högre än de summor man får in genom att miljön och kommuninvånarnas hälsa försämras.

Snart kommer större delen av jordens befolkning att bo i städer. Det är bråttom att göra dem till så miljövänliga ställen som möjligt. Därför tycker jag att kolonirörelsen, oavsett att den är ganska gammal, är en framtidsrörelse värd att stödjas. Har man ingen egen lott eller stuga kan man alltid börja med att skriva på listan ilskna kolonimänniskor i Stockholm har skapat.

*Det låter kanske som ett konstigt val, men bland oss som var fattiga var det ett vanligt knep för att få någon annan dryck än vatten till maten. Knappast nyttigt, men när priskillnaden är 200% och månadens budget för mat, kläder och sanitetsvaror är femhundra kronor styrs valet av plånboken.

Tuesday, March 25, 2008

Malabarspenat och vitlök


Just nu luktar lägenheten vitlök. Jag har skivat upp ett antal klyftor och lagt ut skivorna på blomjorden. Det verkar skrämma bort sorgmyggen, och jag förstår dem. Trots att jag är vitlöksälskare får jag huvudvärk av doften, och om jag får det vad ska då inte hända med en liten mygga? Kuren är inte billig; det är färskskuren vitlök som gör susen, så klyftorna går åt med racerfart. Jag räknar med att förnya 'medicinen' var tredje dag. Fast i fortsättningen lämnar jag nog lägenheten under de första doftande timmarna.

Min förkylning håller i sig tack vare malabarspenaten. Jag var på bättringsvägen när den sköt iväg om började invadera grannarnas krukor. Den växer så snabbt att jag nästan kunde se hur rankan lutade sig in över krassen och slingrade en bestämd ranka kring dess växtstöd. Jag insåg att om malabarspenaten inte fick större krukor och egen spaljé, skulle jag snart ha ett fönster där alla plantor tvinnat ihop sig till en mur, omöjlig att skörda annat än bladblandning ifrån. Skärtorsdagen och långfredagen ägnades alltså åt att sterilisera jord för att bättra på jordblandningen, omplantering och spaljébygge. Jag hoppas spenaten är värd det, för jag låg utslagen Påskafton, Påskdagen och Annandag Påsk. Lungorna brann!

Det enda som verkar bita är vila, så idag måste jag ta det lugnt. Alltså blundar jag för att tomaterna desperat behöver omplanteras, för om jag börjar på dem vill jag samtidigt plantera om alla andra plantor som kan behöva det. Det är inte bara en fråga om sysslofåfänga (man måste göra saker på ett speciellt vis) utan också en fråga om att få plats och ha tillräckligt med ljus. Ska tomaterna ha större krukor måste jag samplantera en del andra växter samt plantera om andra plantor i lika höga kärl, för att kunna hänga deras extraljus på rimlig nivå. När allt kommer omkring är lysrör inte böjliga.

Monday, March 24, 2008

Annandag påsk

Eftersom det är Annandag Påsk roar jag mig med ännu en liten film - men jag återgår till odlingstemat. Den här handlar om nyckelhålsodling, en metod som används i Lesotho och som lärs ut av hjälporganisationen Send a cow. Verkar metoden intressant finns utförligare instruktioner på deras hemsida. Undrar om man tillåts använda den på sin kolonilott...

Sunday, March 23, 2008

Påskdagen

Kristus har uppstått! (Attans, Hedenius!) Som kristen tänker jag naturligtvis festa naken, men för att inte avslöja allt av vårt hemliga liv firar bloggen med en söt liten film om rosor.

Saturday, March 22, 2008

Påskafton

I väntan på mirakler bjudes en liten film.


Friday, March 21, 2008

Thursday, March 20, 2008

Koka och ugnsbaka


Parkettodling handlar mycket om att koka och ugnsbaka, och det gäller inte grönsakerna man odlar, utan jorden och vattnet man använder. Ni kanske har märkt att jag då och då nämner att jag ska sterilisera jord?

Men varför?

Jag återanvänder min jord, och den kommer att vandra flera varv mellan kruka och jordhink. För att få död på ägg från ohyra, kvardröjande svampar och annat som kan göra växten sjuk måste den steriliseras mellan varven. Min metod för detta är enkel; jag häller jord i en gammal gryta och ställer in den i ugnen på 200¤ i tjugo minuter. Därefter tar jag ut den och häller den i en stor terracottakruka för att låta den svalna. Ofta har jag så mycket jord att jag låter grytan gå omlott med en gammal ugnsform och jag måste leta fram fler stora krukor för den heta jorden. Man får sin dagliga motion på en sånt pass.

När jorden blivit steriliserad är den helt död. Den saknar också sådana bakterier och svampar som är bra för växterna. Hittills har jag blandat i lite osteriliserad och oanvänd jord för att återföra sånt, men jag är osäker på hur pass bra det fungerar. Kanske att jag ska ta och titta litet på specialhyllorna för växtskydd och se om det finns bakteriekultur på flaska (skulle inte bli förvånad). I framtiden är planen att blanda i egenproducerad maskkompost, den innehåller nämligen inte bara näring, utan också trevliga kryp.

Vattnet kokas av en helt annan orsak. Sverige och Uppsala har bra vatten som kan drickas direkt ur kranen. Men, särskilt i Uppsala, innehåller det också kalk. Kalk ansamlas snabbt i krukorna och bildar fula avlagringar som dessutom ställer till det för växten. Vill man ta bort det är den enklast att koka upp vattnet så att den fäller ut, och sedan låta det svalna. När grytan är någorlunda sval kan man se kalken ligga dels som små pulverrosor på botten, dels flyta runt som gryn på ytan. Den ligger också som en tunn hinna längs väggar och botten, men det ser man inte förrän grytan är tömd.

För att få ekonomi i mina uppkok brukar jag koka tio liter vatten åt gången, och sedan tömma över allt i en tjugofemlitersdunk (ja, jag gör två omgångar). Ni kanske anar att jag inte bara stjälper grytan åt sidan och häller ner i dunken som om det vore pastavatten som ska ner i vasken. Tyngden är inte ett så stort problem som att man rör upp kalken på det viset. Istället använder jag en hävert; jag ställer grytan högt och dunken lägre, sedan tar jag en slang och stoppar ner ena änden i grytan så att den håller sig en bit ovan bottnen. Den andra änden av slangen håller jag lägre än grytan och suger litet i den, då får jag igång ett flöde genom slangen och vattnet kommer att fortsätta rinna så länge änden är lägre än vattenytan i grytan. Se till att ha en trasa redo, det är lätt att slabba när man skyndar sig att få ned slangen i dunken.

Egentligen skulle man kunna lämna slang, gryta och dunk för sig själva, men jag brukar stå och vakta på att inget kalk sugs upp från botten eller ytan. Rent praktiskt betyder det att jag står och håller fast slangen så att den säkert tar av rent vatten (det tar bara fem-tio minuter att tömma grytan, men för säkerhets skull läser jag en bok under tiden). Dessutom avbryter jag innan jag har tömt hela grytan. De två litrarna som blir kvar använder jag till att rengöra grytan med – de brukar bli alldeles mjölkvita av kalkfällning när jag sveper runt med diskborsten, trots att Uppsala kommun numer avhärdar sitt vatten centralt.

Wednesday, March 19, 2008

Nytt ljus! Ny jord?


Sedan jag fått upp lysrören har mina plantor börjat växa igen. Det är märkligt hur litet ljus kan göra så mycket; alla frön jag sådde i februari stannade bokstavligen i växten mellan att de kommit upp till att de fick sina lampor. Nu har både algersallaten och bladamaranten tuffat till sig betydligt, samma sak med örterna och tomatplantorna trivs så man nästan blir rädd. Undantaget är morötterna och sallatslöken, så frågan är om jag inte får rensa ut dem i förtid för att ge plats åt bättre grödor. Vanligtvis är jag sentimental med mina plantor, men nu har jag så mycket annat skoj i krukorna att det är ett lätt val.

Jag måste också bättra på min jord avsevärt. Fortfarande dras jag med den billiga såjorden som kakar ihop sig till cement så fort den torkar. Jag trodde att jag hade gjort mig av med den, men en 'nypkoll' i krukorna avslöjar hur hård jorden är. Det finns bättre jord i mina skåp – jag har bara inte steriliserat den än. Börjar bli dags nu så att jag kan blanda in den i min allmäna blandning. Ska bli intressant att se om det ger samma effekt som uppsättningen av lysrören.

Tuesday, March 18, 2008

Retsticklingar


Varje morgon tittar jag på min försådd och antecknar vad som har kommit upp. Jag har inte kommit över fascinationen för att det blir en planta när jag satt ett frö, så detta är en syssla jag ägnar mycket engergi. Man skulle kunna tro att jag vakade över Den Lilla Manick Som Kommer Att Rädda Världen Bara Den Blir Klar när jag stirrar ner i ett antal äggskal med jord. Jag skriver noggrant upp datum på rätt plantor. Tittar på de andra äggen - bara jord än så länge. Tittar ur en annan vinkel - det är fortfarande bara jord.

För säkerhets skull tittar jag då ur en tredje vinkel, om det nu skulle finnas en liten, liten grodd någonstans. En sten som (fortfarande) visar sig vara en sten får sig en lömsk blick, vilket också gäller ett kvardröjande korn långtidsverkande näring, från jordens äventyr på balkongen i somras. Eftersom glasklockan står bredvid min arbetsplats fortsätter det så där hela dagen, med vissa pauser för arbete.

Igår hade det kommit upp fyra små plantor, och jorden i resten av äggen var svart. Det hjälpte inte hur jag än stirrade. Men sen glömde jag alltihop och jobbade istället (!). Först på kvällen tittade jag till äggen - och då hade det kommit upp fyra plantor till! Helt utan förvarning!

De gör det för att retas - det är jag säker på.

Monday, March 17, 2008

Tripsen är tillbaka!


Typiskt! Grönsakerna och jag har blivit sjuka samtidigt. Förkylning för mig och trips för dem. Jag är dock mer illa därann än dem och måste se till att sitta ner och vila med jämna mellanrum. Mycket irriterande för någon som är van att jonglera med blomkrukor som om de vore fjäderbollar. Särskilt irriterande är att veta att om jag gör något åt anfallet nu, så kanske jag slipper vidare bekymmer - men jag orkar inte.

Men det ger mig tid att fundera över situationen, och det är inte kattpiss. Jag har letat reda på lämpliga, miljövänliga bekämpningsmedel (såpvatten) och funderar just nu på hur jag ska kunna få till en fungerande rutin för sprayning. Maj-Lis Pettersson rekommenderar nämligen att man sprutar sina växter med vatten under hårt tryck en gång i veckan, så håller det skadedjuren stången. Eftersom vårt badrum ser ut som det gör (när det inte är stökigt hänger det tvätt där) har jag inte kunna göra det. Nu kan jag faktiskt fundera ut var jag ska göra av de saker som belamrar vårt badkar och hur jag ska hänga tvätten så att jag kan spruta trots att den hänger där.

Min dröm är att bygga om badrummet så att jag får ett speciellt nätbord med ho under där jag kan sköta sprutning och rengöring av växter och parkettodlarattiraljer. Med tanke på att maken och jag egentligen inte gillar att bygga (planera byggande är en annan sak), så måste jag nog sortera den drömmen under "teoretiskt möjliga drömmar" - dvs. samma kategori som att täcka bostadsrättsföreningens alla tak med solfångare och bättra på med några vindkraftverk på extra blåsiga ställen. Däremot skulle jag kunna bygga ett bord att ställa på badkaret - hmmmmmmmm.....

Sunday, March 16, 2008

Rosengård

Jag lovar - jag försökte verkligen hitta något om om trädgårdsodling, men YouTube och jag är inte alltid överens.

Saturday, March 15, 2008

Akvakultur



En av mina stora källor till inspiration är Patti Moreno, the Garden Girl, för även om jag själv inte har lyxen att äga ett hus i stan så är våra förutsättningar och tankar ganska lika (Uppsla är dock något mindre än Detroit). Här sätter hon upp en akvakultur inomhus, något som jag själv funderat på att göra. Det ska bli intressant att se hur fortsättningen blir. Det hon använder är ett 210litersakvarium (55 gallon = 208,2liter) och jag är väldigt nyfiken på vilken avkastning hon kan få i fisk från detta. Enligt hennes nyhetsbrev är det en väldigt bra grej att ha när man ska göra sina försådder, vilket ju kan vara ett tips så här på våren.

Friday, March 14, 2008

Förivrade mig litet...


Igår köpte jag äntligen ett fat till min glasklocka. Det har irriterat mig att det varit så mycket utrymme kring de två plastformar jag hittills lyckats passa in i den - det borde också kunna utnyttjas. En tur till IKEA gjorde att jag stolt kunde bära hem en sorts blomskål som var i rätt diameter. (Jag är fortfarande fascinerad över att jag köpte något där som jag använder som det var tänkt. Vanligtvis brukar jag ta fram mina handverktyg och förbättra sakerna litet.)

Idag fyllde jag skålen med lecakulor och provpackade tomma äggskal i den. Jay! Istället för tolv ynka ägg fick jag nu in TJUGOTRE stycken! I ren glädje planterade jag saker i dem allihop. Detta tar en stund, så man kan tycka att jag borde tänkt på det tidigare, men det var först när jag stolt betraktade mitt verk som det slog mig
"Och var ska jag göra av allt sen då? Allt utrymme är ju redan taget..."

Tur att det snart är Påsk. Jag får kalla det för en bordsdekoration.

Wednesday, March 12, 2008

Parkettodlarbruschetta


Det är lätt att låta sig svepas med när man läser trädgårdsböcker. Allting verkar så roligt, och har man turen att falla för lättodlade grönsaker går allting sedan så lätt. Det är först till hösten som man inser att man har problem. Plötsligt står man där med squash som är större än rugbybollar*, manshög mangold och gigantiska rovor. För man är nybörjare, och de där roliga böckerna talar i och för sig om att grönsaker är goda, men de går sällan på djupet i vad man ska göra av det hela sedan. Vad kan man laga av dem? Hur gör man egentligen för att det ska bli gott och inte bara nyttigt?

När man är parkettodlare måste man svara på de frågorna snabbt, för odlingarna går året om och ser man inte upp kommer man att drunkna i blad. (Ni minns kanske att jag hade problem med en överaktiv salvia förra året.) Nu har mina krasseplantor börjat bli så stora att det går att skörda ifrån dem. Krasse smakar starkt och kryddigt, så jag brukar använda den som ett mellanting mellan krydda och bladingrediens (ungefär som man använder purjolök, om det ger någon ledtråd). Den är också extremt snabbväxande, så jag har inga andra hemodlade grönsaker att matcha den med.

Ändå har jag börjat experimentera med bruschetta, tack vare köpetomaterna i butiken (oroa er inte - jag köpte ekologiskt odlade). Än har jag inte fått fram den rätta balansen mellan tomat, krasse, salt och olivolja, men jag vill ändå dela med mig, så ni får experimentera själva utifrån receptet. (Min stora dröm är att inte bara kunna använda hemodlade tomater utan också olja från jordmandlarna.) Detta är vad jag åt till frukost i morse.


Parkettodlarbruschetta
1 portion

  • 1 skiva vitt bröd
  • 4-6 stycken körsbärstomater
  • 4-6 krasseblad
  • 1 tsk olivolja
  • salt

Hacka tomaterna och krassebladen, blanda dem och lägg dem på brödet (rosta skivan innan dess om du har tålamod och vill njuta litet extra). Droppa över litet olivolja, salta och ät.

***



*Än har jag inte stött på någon nybörjarodlare som skördat sina squash när de är i rätt storlek, dvs. högst 20-25 cm, istället står man fascinerat och tittar på medan de växer 'klart'.

Tuesday, March 11, 2008

Men vad har hänt med Mr Brown Thumb?


Äntligen är hyllorna på plats. Jag är alldeles matt efter att ha planterat om och steriliserat jord på löpande band under en hel dag. Parkettodling i stor skala är nästan lika mycket jobb som med en vanlig trädgård. Idag har jag alltså inte gjort så mycket mer än att sitta och sova över "Handbok för köksträdgården" (en skam - jag vet) och läsa bloggar.

Det är också nu en del funderingar som jag inte haft tid med hittills börjar dyka upp. Var ska jag göra av alla de krukor med jordmandel som jag vill ha, till exempel. Trots tre nya belysta fönsterbräden och två såddbänkar planerade verkar det inte finnas plats för dem. Asch! Men den frågan bränner inte lika mycket som undran över vad som har hänt med Mr Brown Thumb.

Mr Brown Thumb är en trädgårdsbloggare som bor i Chicago. Han var en av de första som läste Indoor Gardener (Parkettodlarens engelska dotterblog), och han hjälpte mig också till rätta i cyberspace när jag startade mitt eget trädgårdsbloggande, dels genom att erbjuda länkbyte, dels genom de informativa poster han skrev om hur bloggosfären fungerar. Som jag har förstått det lever han också på sitt bloggande, och uppdaterade sina bloggar i stort sett dagligen förra året.

Han skrev sin sista bloggpost den trettonde januari i år. Folk kommenterar fortfarande på den, men nu i stil med "vi saknar dig" och "hoppas att ditt riktiga liv tar så mycket tid att du inte har tid med bloggen". För det är ju det där - när en röst tystnar i cyberspace så blir det spöklikt tyst.

Det verkar inte vara så att Mr Brown Thumb planerat att sluta, tråden bara stoppar upp. Men vem ska man fråga om vad som har hänt? Det är inte direkt så att man kan ringa gemensamma kompisar och fråga. Visst finns det en epostadress på en av hans bloggar, men om han inte svarar... Om han inte skrivit i en post att han är över en och åttio lång och har rakat huvud skulle jag inte ens veta något om hur han ser ut.

Jag skickade just ett mail till den epostadress han angett på en av sina bloggar. Det jag hoppas på är att han fått ett jobb eller en flickvän som tar all ledig tid. Vet någon som läser den här bloggen något får ni gärna berätta det i kommentarerna. Jag är litet bekymrad.