Plantskalle född

Jag är inte bara parkettodlare, jag gillar bisarra, animerade filmer också. Mycket nöje!

Organisk inomhusodling

Den här killen är litet nervös, men han är väl värd att lyssna på.

Samarbete är modellen!

Råttor! Små elaka bloggdemoner åt upp mitt fina blogginlägg! Ni får en liten film här istället. Sesame Street forever!

Ännu mer groddar...

Asch! Jag blev tvungen att slänga amarantgroddarna också! Uppenbarligen väntar jag för länge, van som jag är vid alfalfa som spränger en halvlitersburk, bara man använder en deciliter frön och sköljer dem ordentligt. Men nu vet jag åtminstone hur pass höga förväntningar jag kan ha, så nu sätter jag en burk quinoa igen och skördar den i tid.

På YouTube finns flera informativa filmer som visar hur man groddar - den här stämmer bäst överens med hur jag brukar göra. Storleken på grodden varierar med fröet. Alfalfagroddarna blir ca fem centimeter långa, vilket betyder att de nästan tiodubblar sin egen volym. Bönorna vi ser på filmen tredubblar sin volym, vilket också quinoa och amarant verkar göra.

Vatten och torka

Nu har hälften av de frön jag sått kommit upp. Tyvärr slarvade jag med ventileringen i odlingsklockan, så där har krukorna möglat. Det är nog inte bra, men jag gör inga drastiska åtgärder. Förra gången fick jag panik och tog av skyddet - varpå alla småplantor dog. Efter att ha tänkt över händelsen tror jag att en kombinerad vatten- och ljusbrist blev deras bane. Jag har tagit ner en skrivbordslampa åt de nya plantorna, och pallat upp odlingsklockan på tändstickor. Låt se hur långt det räcker.

Jordmandeln har återhämtat sig i den ena av de två lådor jag sådde om, och det börjar bli dags att klippa ner den. Gräsklippet tänkte jag torka för att spara som bottentäcke i maskkomposten, men hur gör man det när man inte har tillgång till torkollor? För allt ska gå bra måste gräset hänga luftigt, och som tur är måste jag inte ta hänsyn till innehållet på samma sätt som med örter. (Ni vet väl om att örter ska torkas mörkt för att behålla färg och aktiva ämnen?) Det slog mig att en tvättpåse för fintvätt är luftig och enkel att hänga upp. Den ser kanske inte romantisk ut men jag hänger in den på mitt arbetsrum. Där kommer jag inte att titta på den så ofta (jag sitter nämligen och jobbar i biblioteket...).

Nästa inköp till 'trädgården' blir varken frön eller torkollor. Det blir köttätande växter. Vi har tröttnat ordentligt på blomflugorna.

***

Lista på växter som kommit upp, i kronologisk ordning

• Kyona Mizunakål (under påse) uppk. 080202, efter fyra dagar
  
• Bladamarant 'Calalo Red' (under påse) 080203, efter fem dagar
  
• Basilika 'Genovese' (i odlingsklocka) 080203, efter fem dagar
  
• Buskkrasse 'Alaska' (under påse) 080205, efter sju dagar
  
• Salvia (i odlingsklocka) 080205, efter sju dagar.
  

Mupparnas English Country Garden

Ni kanske kommer ihåg den lilla filmen från en engelsk koloniträdgård som jag postade här för en vecka sedan? Musiken som spelas heter English Country Garden, och man kan fråga sig vad som händer om man släpper lös mupparna på det stycket - närmare bestämt Fozzie Bear och Rowlf...

Patti Moreno bygger en inomhusträdgård

Jag gillar Patti Moreno. Hon tänker på samma sätt som jag gjorde när jag startade mitt parkettodlarprojekt; vi kan inte alla bo på landet och odla vår mat. Hon har hunnit längre än jag på många sätt, och har dessutom en gård att hålla till på, så allt hon säger är inte tillämpbart för oss som odlar i lägenhet. Från hennes fem program om att göra en inomhusträdgård kan man dock lära sig en hel del, så jag lägger in dem här allihop.

Del 1 Bygga inomhusträdgården
Min kommentar: Ja, jag önskar också att jag hade en sån glasveranda, särskilt med den takhöjden. Om någon av er har det så tveka inte! Måtten på den omräknat till meter är ca 2*4. Litet om kulturskillnader och -likheter; "conservatories" dvs. vinterträdgårdar är just nu en populär lyxdetalj hos amerikanska kataloghus, vilket kan vara en orsak till varför man också säljer färdiga "indoor garden sets" som hon talar om. Jag kan också tycka att det är litet kul att hon använder IKEAs GORMhylla :-)



Del 2 Sådd och förvaring
Min kommentar: Lägg märke till proffsgrejen Patti Moreno använder för att rista fåror i jorden med. Det går bra att använda en vanlig penna också, men den är inte dum att använda - om inte annat så för att man slipper jord i sina anteckningar...



Del 3 Utöka odlingsutrymmet och fröleverans
Min kommentar: Attans, hennes hög med fröer är större än min! :-)



Del 4 Återanvända kärl till försådd.
Min kommentar: Patti Moreno säger här att det inte behöver vara dyrt att börja med odling eftersom man kan använda återvunna saker. Jag skulle vilja tillägga att man alltid ska börja billigt. På det viset koncentrerar man sig på vad det är sakerna ska åstadkomma (eftersom man måste lista ut vad som skulle kunna passa) och lär sig en massa om det man ska göra. Dessutom kan det ju vara så att man tröttnar snabbt, och då känns det dumt att ha lagt ut en massa dyra pengar på krukor. Kom ihåg att göra dräneringshål i era behållare - det visar hon inte att hon har gjort här.



Del 5 Vatten och omplantering
Min kommentar: Det här avsnittet fick mig att förstå varför man försår och planterar om (har alltid tyckt att det verkar vara onödigt jobb). Inomhus sparar det en massa plats. Duh! Här får vi också en del viktigt till livs om vatten och om hur ofta man bör plantera nya frön. Det jag verkligen skulle vilja veta är varför hon klipper rotändarna på plantan - någon som vet?

Quinoagroddar!

Quinoagroddarna växte okej, om än i liten mängd. Kanske berodde det på att de blötlades för kort tid, eller så är detta hur mycket det blir. Det ni ser på bilden är resultatet av en deciliter quinoa, och det har väl blivit runt tre deciliter. (Alfalfafrön hade fyllt hela burken.)

Tyvärr tog jag för lång tid på mig att skörda - jag väntade på att groddarna skulle bli kraftiga som just alfalfa. Istället jäste de. Även om syrade grönsaker finns av alla sorter, vågade jag inte mer än nibbla på resultatet. Det smakade gott, så jag kommer att göra en ny omgång. Just nu har jag dock lagt amarantfrön i blöt, allt för omväxlingens skull.

Klockan klämtar för dig

Igår gjorde jag en första sådd av de nya fröna. Nio olika plantor fick två chanser (dvs. två såkrukor) på sig att gro. Eftersom jag gillar tanken på återanvändning hade jag samlat äggskal (tydligen en klassiker enligt Mr Brown Thumb) och tomma toarullar, dessutom svarvade jag hemgjorda krukor av en gammal pappkasse från IKEA. Det sistnämnda var av säkerhetsskäl - just den kassen hade det enda oblekta, ofärgade, stadiga pappret jag hittade. Samtidigt dompterade jag sonen, som ville vara med, och maken, som Var Snäll (tm).

Jag ställde krukorna i gammla plasttråg vi fått hem thaimat i - botten var ojämn, så jag fyllde dem till hälften med lecakulor. Krukorna fylldes med jord och jag funderade på vad jag skulle täcka min försådd med. Förra gången använde jag äggkartonger, och då kunde jag lägga på locken (som är halvgenomskinliga). Men dessa krukor är för höga för detta. Jag beslutade mig för att sätta plastpåsar över - också det en klassiker.

Vänta nu - jag har ju faktiskt en stor glasklocka som gjord för ändamålet. Liknande i plast säljs via webben (bla.) av Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik. Eftersom min är räddad från Kemikum vid Uppsala Universitet misstänker jag att den snarare stått över något preparat än använts till blommor, men det hindrar ju inte att den också är ett vackert minidrivhus. Jag kunde se den där jag satt, den stod högst upp på en hylla och instoppad i en unikakorg. Våra hyllor är två och en halv meter höga, och jag insåg att det skulle vara omöjligt för mig att balansera ner det tunga lasset samtidigt som jag stod på en pall.

Påsar fick det bli. Lycklig över detta beslut fortsatte jag sådden när det plötsligt slog mig; jag har ju ett alldeles utmärkt minidrivhus! Varför sitter jag och kladdar med matlådor för? Duh!

Sen kom jag på att jag inte minns var detta drivhus är, och nu ville jag verkligen få fröna i jorden så jag struntade i att fundera vidare. Vilket jag kanske borde ha gjort, för när jag skulle dra påsar över trågen visade det sig att även de största vi hade hemma var för små. Jag shanghaiade maken till att ta ner glasklockan.
"Varför inte ställa lådorna i minidrivhuset?" frågade han.
"Det står förmodligen under trappen," svarade jag.

Han gick och tittade på den vägg av prylar som tornar upp sig bakom dörren till utrymmet under trappen. Av någon anledning har en massa grejer lyckats samla sig ivägen där - trots att vi organiserade så fint för bara tre månader sedan. Trappskrubbar måste vara selektiva svarta hål som sväljer nästan användbara saker och lämnar människor ifred så att man inte anar något. Om vi någonsin städar ut det där stället kommer vi att hitta Harry Potter längst in.

Maken hämtade ner glasklockan och mina värsta farhågor besannades; den var precis för liten för att svälja alla tre trågen. Ett tag lekte jag med tanken på att kapa hörnen på dem, sedan gjorde jag vad de flesta skulle ha gjort; jag ställde två av trågen i klockan och skarvade ihop två femliterspåsar till ett överdrag till den tredje. Så här ser det ut nu:



Det jag sått i krukorna är

• Citronmeliss
  
• Basilika 'Genovese'
  
• Sockerplanta
  
• Salvia
  
• Gräslök
  
• Buskkrasse 'Alaska'
  
• Kyona Mizunakål
  
• Bladamarant 'Calalo Red'
  

Dokumentationen gjorde jag på ett gammalt fönsterkuvert, vilket har den fördelen att jag har en nära plats att förvara kopior av plantornas katalogposter. För att kunna skilja trågen åt har jag döpt dem till Agnes, Cecilia och Katarina. Namntemat är kvinnliga helgon, om ni undrar.

OOooOOooOOh! De har kommit!

Till mina rss-prenumeranter; jag har kortat ned flödet för att skydda mig mot innehållsstöld. Beklagar omaket.

Min fröleverans från Impecta knölades just in genom brevlådan. Fjorton vackra fröpåsar plus en bonuspåse som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det är lagen om alltings jäklighet att när man får en bonuspåse med frö så får man alltid den man inte behöver. Nå, jag beställde ju en lång rad användbara fröer också; efter en lång vinter och en djup svacka av ointresse (utan tvekan påbättrad av två anfall vinterkräksjuka) måste jag i stort sett rekonstruera mina odlingar. Det enda som lever är citronmelissen och jordmandlarna. Här är listan

Storbladig basilika "Genovese" (Ocimum basilicum)
-Basilika smakar gott och går att använda mot vita flygare - varför tveka?

Citronmeliss (Melissa officinalis)
-Bra till te, ser vacker ut i fönstret och bra som tårtdekoration.

Gräslök (Allium schoenoprasum)
-Piggar upp potatismos och gräddfil till matjessillen, plus att den gör sig som dekoration och krydda i sallader.

Källfräne, mer känd som Vattenkrasse (rorippa nasturtium akvatikum)
-Planerar att använda den i vår första akvakultur. Trevlig som smörgåspålägg, krydda till stek och i sallader

Kyona Mizunakål (Brassica rapa var. japonica)
-Vad vore mänskligheten utan sina kålväxter? Enligt katalogen är den här snabbväxande, lättodlad och utan speciella anspråk. Den har också "mjuk, perfekt kålsmak", så jag vill se om den passar som ingrediens i en sallad.

Salvia (Salvia officinalis)
-Trevlig krydda till fläsk. Jag har inte riktigt lärt mig att hantera den än, men den är lättodlad så jag gör ett till försök. Dessutom lär salviate vara bra mot förkylning.

Buskkrasse 'Alaska' (Tropaeolum majus nanum)
-Ni kanske minns att jag tyckte att krassesorten 'Alaska Scarlet' hade goda blad? Nu får vi se om detta gäller för den här också. Om inte annat blir det trevligt med gula blommor till de röda.

Broccoli 'Calabrese Green Sprouting' (Brassica oleracea L. ssp. botrytis var. cymosa)
-Enligt katalogen är den utmärkt till groddning, på annat håll har jag lärt att den passar bäst som krydda i en groddblandning. Så får det nog bli också eftersom det bara ligger 200 frön i påsen. (Detta är litet om man ska grodda.)

Morot 'Paris Market' (Daucus carota L.)
-En morot som bildar klotrunda små rötter. Kunde inte motstå den.

Bladamarant 'Calalo Red' (Amarantus tricolor (A. gangeticus))
-Jag köpte den mest som dekoration. Enligt bilden i katalogen har den ljusgröna blad med rosalila partier längs nerverna på undersidan. Hoppas den smakar gott också - den är i alla fall rik på A-vitamin

Algersallat 'Tiara' (Fedia cornucopiae)
-Kuvert eller blomstersallad. Enligt katalogen kan man odla den inomhus året om, och det antyds också att det är en kul pryl att odla upp individuella sallatskrukor till gästerna på en fest. Det kommer jag nog inte att prova, men allt som ger utfyllnad i en sallad är välkommet.

Malabarspenat / Land Kelp (Basella alba)
-Odlas varmt i stora krukor och kräver stöd - äntligen ett ställe att göra av alla raketpinnar vi plockade på Nyårsdagen! Lär ska ha mild smak och användas som spenat (surprise!).

Sockerplanta (Stevia rebaudiana)
-Den här växten fungerar precis som aspartam; en liten bladspets smakar lika sött som en hel sockerbit. Eftersom jag har en svärfar och svåger som är diabetiker är den här extra intressant, hoppas att jag kan dra upp så friska plantor att jag kan ge dem varsin kruka.

Jordmandel (Cyperus esculentus)
-Ja, jag har redan två odlingar, men jag vill ha mer för att kunna skörda tillräckligt med jordknölar. Dessutom har jag funnite ett användningsområde för själva gräset - det kommer att bli underlag när jag startar om maskkomposten.

RainGel [vattenhållande kristaller]
-Jag funderar på att ta fram mina terracottakrukor igen, men eftersom jag fortfarande är usel på att vattna i tid hoppas jag att det här ska hjälpa upp saken. Kruxet är att jag inte vet om kristallerna tål 200¤ hetta (vilket är vad jag steriliserar min jord med), så jag måste forska litet mer innan jag vågar blanda dem i jorden.

För övrigt har quinoagrynen redan börjat gro, jag hoppas att de ska smaka gott också!

Ett nytt försök

Det blev som jag trodde; speltkornen jäste till en kall gröt i stället för att gro (blä). Alltså har jag skaffat mig quinoafrön för en ny omgång, den ni ser här ovan. Det hela är så hälsosamt att det gör ont; fröna är ekologiskt odlade och rättvisemärkta. Även om jag tycker det är litet skoj att grodda rättvist så känner jag suget efter att steka resultatet i massor med oskirat smör - man måste balansera litet...

Räddningen för folk i lägenhet...

...kan vara en koloniträdgård (om man vill odla utomhus alltså). Här har vi en engelsk film från ett ställe som påminner mycket om de koloniområden jag växte upp med.

Sunday on the allotment



Och koloniträdgårdarna sprider sig minsann till de övre klasserna! Till och med Harrods har en - på taket till varuhuset. How quaint!

A day in the life of the Harrods Allotment

Att odla i staden...

Ibland känns det verkligen så här:

Droger är dumt!

Den här bilden heter "No Drugs" och är tagen av Jo Simon. Du hittar fler av hans bilder och hans flickrprofil här.

Det förtjänar att sägas mer än en gång; droger är dumt! När jag surfar YouTube i jakt på intressanta videor om inomhusodling är minst 75% av det jag hittar olaglig odling av cannabis. Dyker det upp en människa i någon av filmerna har han (hittills har jag aldrig sett en hon), ofta en attityd av att jobba för Det Rätta (tm).

Så puckat!

Jag är själv nykterist. I själva verket är jag rent fruktansvärt drogfri eftersom jag heller inte röker och varken dricker kaffe eller te. Mina enda svagheter är choklad (dvs. teobroma) och religion (som vissa räknar till drogerna). Många droganvändare skulle då påstå att "jag inte förstår vad det handlar om". Må så vara, jag har aldrig sett ett rus inifrån. Men när jag är nykter ser jag också de sidor av ruset som användaren antingen inte ser, eller inte vill se. Varje drog har sin egen grupp av nackdelar, och tro mig, ingen av dem har kunnat bli överskuggade av drogens fördelar.

Så om du tänker odla inomhus; odla grönsaker. Tro mig, du kommer att må mycket bättre i längden.

Slingriga saker...

Här ser ni en bild på mina två senaste projekt. Den lilla burken på byrån innehåller blötlaggt dinkelvete. När man odlar i en lägenhet är utrymmet så begränsat att groddar borde vara en nödvändighet. Tyvärr är de flesta lättgroddade växterna baljväxter, även bockhornsklöver och alfalfa, och de kan jag inte äta eftersom de triggar min gikt. Groddar har heller ingen hög status bland odlare, och det gör det svårt att hitta information. Sedan jag hittade en uppgift om att vissa groddar är så koncentrerade att de blir giftiga har jag varit mycket försiktig och inte groddat alls.

Vete ska man kunna grodda, dock, och nu har jag äntligen kommit över vete som ser någorlunda helt ut. (Jag jobbade en sommar med utsädesanalys och har sett min beskärda del av våra sädesslag.) Ytterhöljet är borta, vilket mina optimistögon trollade bort när jag stod i butiken, så jag är inte säker på att den här omgången lyckas - i värsta fall har jag tillverkat en kall och tuggig gröt.

Den lilla plastbyrån ska bli en maskkompost. Den övre lådan planeras att bli den aktiva komposten, mittenlådan ska fånga upp lakvattnet och den undre är en 'bytlåda', dvs. i den startar jag nästa kompost när den första är färdig för användning. På detta sätt räknar jag med att få tid att diska kompostbehållaren då och då, och slipper fundera på var jag ska göra av maskarna medan jag tömmer den första behållaren. Tack vare några meter tätt tyg, dito kardborrband och en limpistol räknar jag med att kunna förse maskarna med mörker, som också är en nödvändighet för deras jobb.

Då är det bara att robba tillbaka vår borrmaskin från grannen, och beställa maskarna...

En mässmassa...

I torsdags uppdaterade jag inte Parkettodlaren - jag var nämligen på Formexmässan. Formex, om ni inte visste det, är en gigantisk mässa för inköpare av design, heminredning, pyssel och leksaker. Ni får nog rätt bild för er om jag säger att den tidigare hette Presentmässan - det är hektar på hektar med nipper för vuxna. Hur konstigt det än kan låta så är det ofta på sådana ställen som nya idéer dyker upp, de där idéerna som var för roliga eller för spejsade för att nå en mässa inom, tja, 'riktig' heminredning eller odling. Det var därför jag med allt tyngre kassar vandrade runt i dryga tio timmar.

Det mesta var ytterkrukor, i allt från stilren design till formade som bjärt färgade bilkörande clowner. Några företag saluförde dock olika varianter av vägghyllor eller hängsystem för krukor. Hortensia (tack till Mona Grenelin på In Port Showroom som var vänlig mot en något prylstunnad bloggare) är ett danskt företag som specialiserat sig på vackra trädgårdsredskap och -tillbehör. Deras kruktrappor i gjutjärn, amplar och väggkorgar - fanns i både gjutjärn och porslin - borde pryda sin plats även inomhus. Inomhus har man ju begränsat utrymme, så om man måste välja mellan en prydnadssak och en kruka är vackra grejer inte så dumt. Man kan se litet av Hortensias sortiment på deras danska hemsida, här. (Tyvärr hade jag inte kameran med mig - jag var osäker på hur utställarna skulle reagera på en fotande amatör. Nu vet jag att det sprang runt både en och annan fotograf, så om jag återvänder till mässan i höst kanske ni får bilder.)

Den riktiga fullpoängaren för min del var att hitta Formfocus. De har nämligen börjat ta in Secret du potagers varor till Sverige. Potager betyder köksträdgård på franska, och som fransmän är så ska den inte bara producera grönsaker, den ska se vacker ut också. I denna anda har Sophie Baudechon skapat sitt företag, som dels säljer vackra trädgårdsredskap och fröpåsar, dels också ett antal odlingskit (pdf-länk) för balkong eller fönsterbänk (det är ett av dem som syns på bilden här ovanför). Det innehåller allt; lådan det kommer i konverteras till kruka med fyra fack, locket används som krukfat, fyra små påsar jord kompletteras med fyra fröpåsar och varje fröpåse har en medföljande odlingsguide - man får till och med fyra små märkstickor i paketet. Totalt finns sju olika kit, två stycken med örter, ett med tomater, ett med sallad, ett för barn, en köksträdgård för balkongen och ett med ätliga blommor. Den sistnämnda är jag särdeles nyfiken på.

Både Hortensia och Formfocus är rena grossister - dvs. de säljer inte till privatpersoner. Enklaste sättet att få reda på var man kan få tag på deras saker som 'vanlig dödlig' är att eposta In Port Showroom (svenska representanten för Hortensia) och Formfocus och fråga var de har sina återförsäljare i närheten av där man bor. Vill man var ännu mer listig kan man tala med sin lokala blomsterhandlare, handelsträdgård eller fröförsäljare, berätta vilken vara man är ute efter och vilken grossist den har och fråga om butiken kan ta in den.

Jag hittade en grossist som också säljer till privatpersoner. Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik har både butiksförsäljning och webdito för privatpersoner. Återigen hittar vi vackra redskap (Formex är som sagt en presentmässa), men också ett set miniredskap som är precis lagom stora för krukodling. De säljer ett antal olika miniväxthus, både med och utan värme. Mina favoriter i den genren är dock de två som ser ut som miniatyrer av viktorianska växthus. En annan bra sak är att de säljer plastklockor som passar krukor (tänk viktorianska odlingsklockor i plast), något som piggar upp fönstret när man rotar sticklingar.

Det var det från mässan. I övrigt kan jag bara säga; jissEs, så mycket prylar!

Aquakultur

Jag ska snart skicka iväg en beställning till Impecta, och på listan står bland annat vattenkrasse. Min plan är att sätta upp ett akvarium och göra en liten aquakultur. Fast egentligen skulle jag vilja att jag kunde bygga upp något sånt här:

2008 Aquaponics Instruction at The Kid's Culinary Academy

Soldriven hydrokultur

En av mina drömmar är att ha ett hydrokultursystem enligt droppprincipen (dvs. näringsvätskan får rinna ovanifrån och igenom krukorna, till skillnad från ebb-flod varianten där krukorna med jämna mellanrum svämmas över underifrån och sedan får torka ur). Naturligtvis är min variant den som sällan visas på YouTube, men jag har hittat en film. Här använder man dessutom kompostte från maskkompost som näring i vattnet, och det är i det närmaste unikt.

Hydroponic recirculating solar powered system



Här är ett mer traditionellt byggt hydrokultursystem som till större delen följer ebb-flodprincipen.

Build a Hydroponics System Cheaply & Easily

Vissa parkettodlar på riktigt...

Jag är avis - men man måste nog bo i Indien för att det här ska fungera.

Smultron till folket!

Min calamondin har nu gått hädan. Löven började bli bruna inifrån bladnerverna och utåt, och det är aldrig ett bra tecken. Istället för att ta reda på exakt vad det var som hänt tog jag det säkra före det säkra och kastade hela plantan. Detta var extra sorgligt, för under tiden som den stått i vårt hem har den hunnit bli min sons växt. Han har fått vara med och spraya bladen med avhärdat vatten och känna efter om jorden är lagom fuktig. Helt på eget initiativ har han också använt bladen i sin matlagning och provat sin leksaksmotorsåg på den. Han har älskat detta lilla träd som bara en tvååring kan göra. Det skar i mitt mammahjärta att klippa ner det, även om sonen själv glatt hjälpte till med saxen ur sin leksaksläkarväska. Så i ett svagt ögonblick lovade jag honom att vi skulle plantera en kruka smultron och ställa vid fönstret istället.

Detta hade kunnat vara upptakten till en katastrof, men även tvååringar kan göra mycket bara man låter dem ta tid på sig. Vi lade två kvällar på jobbet. Första kvällen gjordes en äventyrlig färd upp på vinden där jag grävde upp en stor terracottakruka och sonen hittade sin trehjuling (i en annan kruka). Jag sa åt honom att den sover där i väntan på sommaren. När vi kom övervakade sonen mig, ivrigt uppflugen på en pall vid diskbänken, medan jag tappade upp såpvatten och letade upp rätt diskborste. Sedan skrubbade sonen ur krukan och jag berömde honom för det fina jobbet. För att det skulle vara rättvist fick jag sedan skrubba och han berömma mig, men det behövdes inte speciellt mycket mer rengöring.

Mina krukor står kvar sedan en tid då jag var ganska slarvig med rengöring och jordhantering, så för att vara riktigt säker på att krukan skulle vara ren beslöt jag att sterilisera den. In med den i kall ugn och på med 150* på överundervärme. Hujeda mig vilken lång tid det tog innan den var klar! Den lilla tid man har efter jobb och dagis hann alldeles bli uppäten, och vi fick skjuta resten av projektet till nästa dag.

Nästa dag ägnades egentligen större delen av kvällen åt att sopa och torka upp; den stora jordsäcken läcker och allehanda vattenbaserade göromål skapade pölar. Sonen var med på allt med samma glada humör. Det var han som bottnade krukan med lecakulor, och med sin lilla plastspade fyllde han på med jord i krukan. Vattning och sådd skötte han också.

Så vad gjorde jag under tiden? Jo, jag stod bredvid och förklarade och väntade. En tvååring har nästan inga erfarenheter att falla tillbaka på, och dålig koordination. De flesta moment tog lååååång tid att lista ut, och ibland ville fingrarna inte riktigt som han. Frestelsen att sucka och ta över är oemotståndlig, men den här gången höll jag ut.

Plötsligt kom jag på att jag glömt blöta upp krukan innan vi hällde jord i den, och efter steriliseringen borde den vara extremt torr. Vad göra?

Jo, fram med den nyinköpta pflanzensprühern (hihihi... jag menar, trycksprutan för växterna). Sonens intresse ökade påtagligt när jag fyllde den med vatten och pumpade upp trycket. Han var intresserad av de där kannorna redan samma dag de dök upp i hemmet, och nog känner han igen en jättepyschpyscha när han ser den. (Vi har haft stora konflikter gällande vad det är man egentligen sprayar med en normal sprayflaska - är det bara växter som mamma tycker, eller är det också möbler och fönster som sonen tycker.) Badkaret var fullt med plastbyttor och ovanför det hängde tvätt på tork, så jag fick vackert ställa krukan på toalettstolen. Sedan lät jag sonen sikta och trycka av. Sprutan fungerade över förväntan, jämnt och fint sprayade den ner både krukan och toaletten. Sonen flinade från öra till öra under tiden, och skrattade som en galen vetenskapsman.


Nu står det en prydligt planterad kruka där calamondinen brukade stå. Vi har redan känt efter två gånger att krukan är känns rätt på utsidan och att plasten sitter som den ska. Jag har sagt att det kommer dröja läääääänge innan det händer något, och han verkar vara nöjd med det. Frågar man honom var nog pflanzersprühern bäst...

Pflanzensprüher!

Om man vill ha mer humor i sitt arbete bör man lägga till ett ord på tyska. "Pflanzensprüher" betyder "tryckspruta för växter" och jag köpte två stycken sådana* idag, i en butik som säljer vad som helst bara det är billigt. Planen är att regelbundet spruta mina plantor med vatten för att förbygga ohyra - det ska ske med hårt tryck och på det här viset kan jag använda avhärdat vatten.

Noggrann som jag är testade jag också sprutorna.

Tänk er följande scen; fet kvinna med iPodplugg i ena örat, huvudet i en svart fårskinnsmössa och klädd i en ogenerat blå kappa plockar en tryckspruta från en hylla. Helt inne i sin podcast pumpar hon några gånger med yviga rörelser.
*klonka!* *klonka!* *klonka!*
Sedan håller hon upp sprutan mot kinden och öppnar spärren.
*PFYysh*
Mnä, den röda var inget bra. Hon upprepar samma procedur med två röda till innan hon får en snilleblixt och plockar ner en grön. De prydliga invandrartjejerna som handlar schampoo sneglar nedför gången. Nu pumpas den gröna upp.
*KLONKA!* *klonka!* *klonka!*
Sprutan hålls mot kinden, spärren släpps
*PFYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYSSSSSSSSSSCH!!!!!*
Uppenbarligen har vi här en spruta som är hel, till skillnad från de röda. Trots detta provar hon alla andra röda som finns innan hon bestämmer sig för den gröna, och en blå (som också provas). Nöjd vandrar hon till kassan, omedveten om alla som tittar efter henne.

Jag borde rodna, eller åtminstone vara litet generad, men jag tror att jag blivit för gammal för sånt. Dessutom har jag både lärt mig vad "tryckspruta för växter" heter på tyska och skaffat två bra sådana till mina hemmaträdgårdar. Mina växter kommer att må utmärkt!

*De är EUanpassade och har en etikett på 24 olika språk. Till exempel heter "tryckspruta för växter" "taimeprits" på estniska.

Ha! Jag är inte ensam!

Det kan kännas så ibland, när jag letar litteratur och surfar bland bloggar. Men här har vi i alla fall Patti the Garden Girl från GardenGirlTV som bygger om sin glasveranda till inomhusträdgård. Hon har massor med intressant och är proffs så det är väl värt att kolla in både hennes hemsida (www.gardengirltv.com) och hennes YouTubefilmer.

Vi gräver djupare i maskkomposten

Här har vi en litet längre film om maskkompostering (ca en halvtimme) som ger litet mer kött på benen.

The Worm Guy

Gikt och maskkompostering

Håhåjaja. Jag har fått gikt och kan inte skriva på maskin. I korthet har nålformiga urinsyrekristaller samlats i mina leder och det känns varenda gång jag slår ner en tangent. För att distrahera mig själv (jag har uuuuurtrååååååååkigt när jag inte kan jobba med händerna) surfar jag på YouTube. För att det ska hända nånting här på bloggen tänkte jag dela med mig av de guldkorn jag hittar. Först ut är den bästa instruktionen i hur man gör en maskkompost som jag någonsin sett.



Är det bara jag, eller verkar Joe Gardener mindre road av att gräva runt i maskbajs och hålla maskar i handen?

Svensk trädgårdsstandard

Det här fotot heter "Garden planning" och är taget av Dan Morrison. Ni hittar hans flickrprofil och fler foton här.

En tanke slog mig när jag skrivit klart förra posten, så jag surfade in på Svenska Standardiseringsinstitutet. SIS sysslar mest med industristandarder och att samordna svensk med internationell standard, men de ger också sig in på alla områden där riktlinjer behövs. Ni kommer kanske ihåg att de standardiserade vår jul genom att bland annat publicera rätta pappret, snöret och måtten för en julklapp?

Det fanns mycket riktigt ett projekt för den svenska trädgården, ett sorts topprojekt med målet att primärt säkra svenska intressen i den europeiska och internationella standardiseringen av trädgårdar. Uppgiften är att aktivt delta i projekten

• Compost, composting and composting equipment
  
• Water pipes, drainage and sewers
  
• Water preservation
  
• Garden equipment
  
• Portable machines and pedestrian controlled machines
  
• Powered lawn and garden equipment
  
• National horticortural variation (Det är trots allt skillnad på en trädgård i Spanien och en i Övertorneå - om jag förstått saken rätt jobbar man för att minst tre nationella kulturväxter och tre nationella prydnadsväxter ska ingå i standarden. För Sveriges del skulle det då bli potatis, morot och röda vinbär, respektive tulpan, syren och vresros.)
  
• Pest and disease control
  
• Garden design and decoration
  

(Jag hoppas att ni ursäktar att jag inte skrivit ut ISO, CEN och/eller CTnumren - de blev för många och komplicerade.)

Det är när jag läser det här som jag inser att vi svenskar är mer anarkistiska än vi själva tror. Har vi lagt märke till detta i informationsfloden? Nej. Kommer vi att bry oss? Nja - bara om standarden innehåller riktlinjer som vi anser vara felaktiga. Eller kanske ännu värre, om det är nästan rätt ("Varför vresros? Det skulle ju vara dubbel kanelros!"). Vissa kommer att debattera detta som om standarderna är tvingande lagar (det är de inte), medan andra kommer att skylla allt på EU.

Vare hursom kanske det kan vara idé att kolla upp vad SIS har dragit upp för riktlinjer för vår favoritsyssla.

Allt utom skurknä

Vinterns sjukdomar lade sig raskt i mina planer i helgen. Länge har jag gått och planerat en stor odling citronmeliss, för att ha till te mot förkylning och andra virussjukdomar. Sedan kom vinterkräksjukan. Heder åt Cicci och Monika som åkte och handlade åt oss medan vi satt i frivillig karantän. Jag fick ett telefonsamtal medan vi väntade.
"Hej, nu står jag på ICA. Ska det verkligen vara fem citronmelissplantor?"

Det skulle det. Jag duschade dem noga under kran (dvs. jag dränkte dem brutalt och skakade av vattnet sedan, allt för att få bort så många trips som möjligt) och planterade ner dem i min mycket ålderstigna örtagård. Någon gång kommer jag att plantera om hela härligheten, men fram till att min förkylning lägger sig kommer den att få vara kvar. Jag är tjock som en elefant i näsan, och odlingen ser ju trevlig ut i fönstret.

Att jag läser "Håll krukväxterna friska!" av Maj-Lis Pettersson gör inte saken bättre. Det är rent horribelt hur många sjukdomar och brister en liten planta kan få, och allt ger antingen gula blad eller torra bladkanter. Visste ni till exempel att ullöss kan sätta sig på rötterna också? Jag som var så stolt över att calamondinen åtminstone klarat sig från dem. Den och citronmelissarna har just nu alla sjukdomar jag läser om - utom möjligtvis svamp på grund av för fuktigt klimat.

Maj-Lis Petterssons recept för att hålla växterna friska är enkla men arbetskrävande; jämn fuktighet i krukorna och en rejäl dusch varje vecka. Min mor duschade sina blommor två gånger om året och jag - tja, låt oss säga att jag gör det ännu mer sällan. Fru Petterssons råd om jordens ledningstal och tilläggsljus verkar roligare, för då får jag använda manicker. Min manickomani är av ett sådant slag att jag struntar i om en bra mätare av ledningstal är dyr - jag vill ha en! En luxmeter vore också trevligt...

Nå, jag ska fortsätta pyssla om min förkylning och min dödsjuka calamondin. Vi hörs!

Planeringen fortsätter

"Odla kryddväxter och grönsaker inomhus" av Joy O.I. Spoczynska har gett mig en del idéer, men det är inte helt lätt att planera en växtföljd för inomhusklimat (full recension av boken kommer snart). Jag har kommit så långt att jag tänker utöka mina odlingar av citronmeliss över förkylningssäsongen, dels eftersom den är virushämmande, men också för att den växer långsammare under vintern. Det behövs helt enkelt fler plantor att skatta ifrån. En annan idé jag fått är att lägga upp en enkel översikt över olika grödor där jag lätt kan se hur mycket tid en planta behöver från sådd till skörd och vilka förhållanden den kräver. Så mycket har jag förstått att jag ska satsa på tropiska växter som trivs med att duschas dagligen.

Och just det: lysrör, jag behöver massor med lysrör.

Vitlök och sorgmygg.

Idag har jag klippt ner vitlöksblast i krukorna. Hela huset började genast dofta som en välgjord köttfärssås, och jag fick ont i huvudet. Jag hoppas sorgmyggen får det också. De brukar bli upprörda när jag gör så här, vilket uppenbarligen förhindrar dem från att föröka sig, eftersom de sedan försvinner ett kort tag. Tidigare har jag inte haft tillräckligt för att följa upp min seger, men den här gången står klyftor från en halv lök på tillväxt i mina trädgårdar. Det är krig...

Närmare paradiset på jorden.

Här har vi en trädgårdsbloggare som har kommit så nära man kan komma paradiset på jorden - åtminstone om man frågar mig.

A Gardening Section of One's Own

Affär, böcker och trädgård i skööööön förening. Detta är en av de snyggaste bokhandelsinteriörerna jag har sett.

Grattis till er båda, säger jag! När jag listat ut exakt var bokhandeln ligger någonstans* kommer jag och hälsar på.

*Jag är geografisk analfabet.

Om böcker vore piller...

...så har de börjat verka nu. Jag sitter och planerar hur mina nya och utökade odlingar ska se ut.

Så, vad lånade jag?

En bok om att odla grönsaker inomhus ("Odla kryddväxter och grönsaker inomhus" Joy O.I. Spoczynska) som jag faktiskt inte äger själv! En bok om att odla örter inomhus ("Fönster med basilika" Marguerite Walfridson) med utförliga beskrivningar av vad man ska använda vad man ska använda skörden till. Jag har fortfarande problem med att få stora skördar av saker som jag inte vet hur jag ska använda.

Den tredje boken heter "Håll krukväxterna friska!" (Maj-Lis Pettersson) och jag kände mig så träffad att jag lånade den trots att jag bara lämnat tillbaka två böcker. Min andra ursäkt var att jag lånade hemskt smala böcker den här gången...

Hur man botar odlarblues på en tom ficka.

Jo, man ger sig av till biblioteket och lånar en massa färgglada och roliga trädgårdsböcker! Vi hörs!

Odlarblues

Det är nog det jag har. Odlarblues. Ingenting är skoj, inget fungerar riktigt som det ska och jag har inte lust.

Men det finns bot.

Shopping.

Om jag bara hade pengar skulle jag köpa in en del nya fröer att odla i krukorna (för de jag redan har hemma är ju bara HELT fel), samt en av varje doftpelargon som Wibrants Trädgård säljer - deras katalog kom idag. Plus en liten smart någonting bara för att pigga upp mig...

...men jag har inga pengar. Meh.

(Oroa er inte; imorgon rycker jag upp mig igen.)

Mineralbrist - en hemsida...

Mineralbrist. Det vill man inte ha - det försvagar växten och gör den känslig för andra angrepp. Odlar man i kruka eller i hydrokultur är det särskilt viktigt att kunna identifiera sådant eftersom man inte kan hoppas att Moder Jord ska skicka några extra mineraler via jorden. Moder Jord kan dessutom vara ganska snål, så alla har vi nytta av den här hemsidan

Color Pictures of Mineral Deficiencies in Plants

Tack till Parkettmaken som hittade länken!

En annan sak med vinter...

...är att min odlarlust också går i idé. Jag tittar på mina rufsiga krukor och mina ihoptorkade försådder och istället för att känna den här härliga lusten av att
"nu kavlar vi upp armarna och sätter igång!"
tänker jag
"Bleäsch!"

Vinter

Helt fri är man inte från årstidernas svängningar, ens när man odlar inomhus och under ljus (som jag sagt tidigare). Min citronmeliss växer nu bara fjärdedelen så fort som under sommaren. Å andra sidan är bladen mörkare.

Kort uppdatering

Jordmandlarna och sorgmyggorna har tagit sig i ungefär samma takt. Nu har jag sått litet fler vitlökar för att kunna anlägga moteld (mot sorgmyggen, alltså), de håller sig på plats så länge det ligger skivad vitlök eller hackad vitlöksblast på jorden.

En veckas paus...

...för affärsplanering. Återkommer nästa måndag!

Gah! Ännu en död försådd!

Jaha, de små plantorna dog omgående när de kom ut ur sina frön. Jag misstänker att kombinationen av dåligt ljus och dåligt intresse var ödesdiger (vem vill vattna något som inte växer?). Borde jag ge upp försöken att fröså i separata 'förkrukor'? Med tanke på att jag lyckas driva upp plantor när jag direktsår dem i vanlig jord är jag frestad. Samtidigt vill jag lära mig att förgro.

Harumpf! I morgon ska jag till biblioteket. Det kommer att bli en bok om förgrodd - en bra en. Nu ska jag ta och vattna mina plantor - det verkar som om trädgårdsportlaken lever litet...

Hurra! Den blommar!

Calamondinen! Knopparna börjar slå ut! Och det är massor av dem! Hurra, hurra, hurra!

Det där är ju min blogg!...

För några dagar sedan landade Rosie i min brevlåda. Jag bläddrade igenom den i det halvmedvetna tillstånd som bara en småbarnsförälder kan ha på kvällen. Därför var det först idag som jag verkligen läste den. Det ska erkännas att jag tänkt plugga min blogg genom att skriva en liten insändare och skjuta in min url i texten.

Någon annan hade redan hunnit före. (Läs gärna hennes blogg.)

"Attans!" tänkte jag och var precis på väg till en annan syssla när jag tittade en extra gång på berömmet som de tryckt med fet, orange kursivstil över insändarsidan. Där fanns en hänvisning - till Parkettodlaren, med url (webadress) och allt!

Nu ska jag bara njuta av mina femton minuter i rampljuset innan jag återgår till mina växter. Ni som har hittat hit via Rosie är hjärtligt välkomna! Här är mina snabbtips för årstiden:

• Tilläggsbelysning
  
• Självvattnande krukor
  
• Skivad vitlök på jordytan för att jaga bort sorgmygg
  
• Trädgårdportlak överlever det mesta och går att skörda länge
  
• Groddar (om ni tål dem - jag gör det inte, men de är bra)
  

(Bilden kan ni för övrigt köpa som poster eller på mugg via min Cafe Press shop i USA - dollarn är billig. Jag jobbar också på att hitta en motsvarande pod-service i EU.)

En liten eftertanke...

Hm, i fortsättningen ska jag nog låta mina plantor växa sig så stora att de redan skjutit rötter genom äggkartongen innan jag transfererar dem till tidningspapperskrukor. Som det är nu torkar den inre kartongen istället för att suga åt sig vatten ur omgivningen, jorden runt kring de små hjärtbladingarna blir torr och de törstar värre än en alkoholist på ett godtemplarmöte. Attans! Men man lär sig genom sina misstag.

Nästa ombyggnadsprojekt

Ingen kul syn, eller hur? Min örtagård har sett bättre dagar - i stort sett är det bara citronmelissen som trivs. Å andra sidan hör den till de växter som växer okontrollerbart bara man får igång dem. Enda orsaken till att den här plantan är liten är att jag varannan dag klipper loss en rejäl kvist ifrån den och gör örtte. Jag har ingen aning om varför persiljan vitnar som den gör (trips?) eller varför gräslöken envisas med att skjuta strån som är tunna som vanliga grässtrån.

Min okunskap lägger verkligen krokben för mig. Bäst är nog att gräva upp allt, sterilisera jorden och börja om på nytt. Den här gången drömmer jag om att använda plantor uppdragna från frö, men just nu har jag inga pengar att köpa frön för*. Nästa sådd blir därför smultron (har frön hemma, går att göra te på bladen och muta barn med frukterna - perfekt!)

Mina nysådda plantor mår relativt bra. I en missriktad gest av omtanke satte jag plastkåpan över växthuset, varpå jag inte såg att isörtens krukor började mögla. Kåpan är nu avtagen igen, och jag hoppas att möglet ska dö nu när det inte är så instängt längre. Överlever isörterna detta kommer de förmodligen att själva ta död på 'gästen' - de har nämligen en vana att förgifta jorden omkring sig med salt. (Hm, insåg just att jag i framtiden kommer att få skapa en specifik jordbinge för jord från isörtskrukor - ännu ett projekt att förlora sig i...)

*Om ni vill göra det möjligt för mig att handla frö kan ni klicka på annonserna kring den här bloggen. Jag får betalt per klick nämligen - inte per visning. Valutan Google AdSense och Tradedoubler betalar i konverteras från ruttna lingon till svenska ören, så det är ju bekvämt. (Och till "David" som undrade om jag var intresserad av annonser - jag vill gärna ha en länk så att jag kan titta på erbjudandet. Din profil går inte att nå utan att jag lägger upp din kommentar, och jag har som regel att inte lägga upp sådana kommentarer utan att ha tittat närmare på vad det rör sig om först.)

Omplantering med återanvändning

Idag tog jag och planterade om min nysådd, och jag kunde inte motstå att göra en bildserie för bloggen. Håll till godo!

1

Diska ur växthuset. Som ni ser låg det kvar gammal jord inuti och den kan innehålla sjukdomar. Det här är ett dyrt växthus för förgrodd som jag köpte innan jag sett ljuset, och insett att man odlar bäst när man använder gamla restgrejer. Nåja, det kom till användning nu.

2

Det här behövs; tidningspapper, någon form av bricka att ställa de färdiga krukorna på, jord, en sked du kan vika helt för jordgrävning, och något att rulla pappret runt. Jag använde en flaska i plast som gömde sig bakom plasthinken på den här bilden. Nedrans plastGarbo!

3

Här ser ni min sådd; äggkartonger fyllda med såjord, ställda i plasttråg som tidigare innehållit hämtmat. (Ursäkta bildkvaliteten, förmodligen sa de något roligt i den podcast jag lyssnade på.)

4

Den här byttan ska jag plantera plantorna i när de blir större. Jag tog fram den för att kunna mäta hur stora krukorna skulle bli. Lagret med jord blir tunt, max tio centimeter, och det ska bli intressant och se hur väl portlaken och isörten klarar av det. Jordmandeln hade inga problem.

5

Dags att tillverka krukor! Riv en remsa ungefär dubbelt så bred som den kruka du ska tillverka. Riv åt det håll som pappret lättast låter sig rivas, snarare än efter formen på pappret. Du klarar dig med en ganska kort längd.

6

Rulla pappersremsan runt en rund sak. Just här använder jag en plastflaska, idealet är egentligen en liten smal syltburk.

7

Vik in pappret flikvis i botten så här.

8

Fortsätt tills du fått en botten.

9

Dra av papperskrukan från krukformaren. (Jag sa väl att den skulle vara blank? Min flaska hade en klisterrand som pappret ideligen fastnade i - gör inte om det.) Sedan viker du in överkanten också. Detta stabiliserar krukan och gör det möjligt att finjustera dess storlek

10

Fyll med jord, perennjord eller vanlig krukväxtjord borde fungera.

11

Ställ krukan där den ska stå och vät sedan jorden. Vattnet väter igenom pappret och då blir den svår att flytta. Som ni ser här har jag använt vatten från torktumlarn. Dels var det för att jag behövde göra mig av med en del av det, dels för att det är så gott som avhärdat. Jag har haft problem med kalkavlagringar i mina krukor.

Ett ord om ämnen i odlingen kan vara på sin plats här. De flesta tidningsblad jag använt glatt lilafärgade. Jag tycker inte om det eftersom det är färger som inte är tänkta att ätas. Om jag fortsätter att använda den här sortens kruka är risken stor att giftiga ämnen fälls ut i jorden och anrikas i växterna. Det faktum att jag återanvänder jord och planerar att maskkompostera överbliven sallad skyndar på processen. Vid nästa omplantering kommer jag alltså att riva bort så mycket som möjligt av pappret för att minimera utfällningen. Jag leker med tanken att bygga egna krukor av jordmandelgräs och vegetabiliskt klister till nästa omgång. Får se hur det går med det.

Om man försår växter som ska växa utomhus tror jag att man kan använda sådana här krukor utan större betänkligheter; där finns en större jordbuffert och jorden återanvänds inte heller lika intensivt.

Åter till bildserien

12

Klipp loss och putsa ett av facken i äggkartongen.

13

Ställ den lilla 'skålen' i krukan med jord. Pappret i kartongen är så poröst att plantan utan problem kan borra sina rötter igenom det, och därför gör jag inget mer. Jag vet ännu inte hur pass väl det här momentet fungerar - det här är första gången jag använder metoden.

Växthuset är nu fyllt med krukor och jag har använt den gamla skålen till att samla skräpet i. Transport till soppåsen nästa!

14

Märkning är viktigt. De här remsorna syns kanske dåligt ovanfrån (man ser ju vanligtvis ner på ett sånt här växthus), men de blir inte bortblandade om man skulle råka vända på den transparanta kåpan. Just det; jag har satt märkningar på kåpan och sedan vänt bort dem i ett obevakat ögonblick. Tänker inte göra om det.

Tadaa! Mina små plantor har kan nu mer jord kring benen, behöver inte vatten så ofta, och kan växa ordentligt. För övrigt kommer det massor med knoppar på min calamondin.

Jordmandel och vitlök

Jordmandel, tufsig jordmandel. Det är en vecka sedan jag planterade om dem, och nu går jag och tittar ner i byttorna varje dag för att se om de vissnar eller växer. Än är det svårt att säga. I den ena byttan är det litet grönare, den andra verkar mer död. Å andra sidan har nummer två gröna strån kvar, så det finns hopp. Inte trodde jag att omplanteringar skulle vara mer spännande än tv-deckare.

Det vita ni ser strött mellan stråna är skivad vitlök. Ni kanske minns att sorgmyggorna i stort sett försvann efter att jag planterat vitlök i en av mina trädgårdar. Efter en viss tids experimenterande har jag kommit fram till att det är delad (eller som här skivad) vitlök liggande direkt på jorden som är effektivt. Jag misstänker att det är några av de flyktiga ämnena i löken som myggen inte gillar. För säkerhets skull har jag ändå planterat vitlök i lådorna också. När blasten vuxit sig stor nog ska jag krossa bladen och strö ut på samma sätt. Fungerar det kommer jag spara in en del vitlökar.

Idag höst, imorgon vår...

Mina små trädgårdar har gått in i sina personliga höstar. Det varar inte länge - när man odlar inomhus är man ju mindre bunden av årstiderna. Den riktiga hösten märks här också, dock. Växterna pressar sig inte mot fönstren och tilläggsljuset blir allt viktigare.

De personliga höstarna har mer med min tid för krukorna att göra, och förstås eventuell ohyra. Jag har trips i åtminstone två av mina fönster. Först funderade jag på drastiska åtgärder; tömma fönstren helt, tvätta dem och låta dem vara tomma i två veckor. Det vore dock litet tråkigt, jag menar; hela två veckor utan att odla något alls. Så nu har jag antagit en snällare plan. Det ena fönstret får vara tills vidare. Där har jag mina örter och de klarar sig hyfsat så länge jag kommer ihåg att spreja med vatten några gånger om dagen. Trips gillar inte fuktigt klimat. I det andra fönstret kommer jag att ställa mina jordmandelodlingar. Jordmandeln växer bra trots tripsangrepp och eftersom det är rotknölar man skördar kan jag spreja bladen hur mycket jag vill.

Men våren är inte långt bort. Idag tog jag fram mina fröpåsar för att se vad som ska stå i krukorna framöver. Min plan är att göra en nyplantering varannan vecka några månader framåt, för att se hur det fungerar med tillgång och efterfrågan. Redan nu har jag en till två gånger i veckan kunnat förse mig själv med grönsaker till lunchen enbart ur krukorna. Målet att alla medlemmar och alla måltider ska vara täckta känns närmare.

Som ni ser på bilden har jag många fröpåsar. Jag köper fröer som andra köper tyg, och en stor del av påsarna är inte ens öppnade. Dessutom har jag roat mig med att ta fröer både från calamondinen och en särdeles god vindruvsklase. Det var med viss beslutsångest som jag plockade ut

*Trädgårdsportlak
*Isört
*Plocksallad 'Frisée d'Amerique'
*Vindruva
*Calamondin

att sätta på förgrodd idag eller imorgon. Jag räknar med att både vindruvan och calamondinen kommer att vara trögodlade, och jag sår dem mest för sportens skull. Ska sanningen fram vet jag inte ens vad jag ska göra med calamondinplantorna sen - jag får väl ge bort dem. Vinlöv är ätliga, så de har en plats på parketten. Som den manickoman jag är sitter jag och funderar ut kontruktioner på hjul som ska tillåta både flyttning av och extraljus till rankorna.

Jag kommer också att plantera om jordmandlarna i rymligare krukor. Detta involverar sterilisering av jord, kokning av mellanlägg och diskning av backar. Mina vänner, jag kommer att få en riktig genomkörare av kroppen imorgon. En bodyblidder skulle vara stolt över mig...

Kommer mitt ogräs att överleva?

Jag vet att inte många odlare skulle göra det, men jag sörjer mitt ogräs. Det har att göra med att jag medvetet odlar just ogräs, men det känns ändå surrealistiskt. Det ni ser här ovan är min jordmandel, odlad i en för liten kruka och försummad en dag för länge. Jämför med hur den ser ut på förra bilden jag tog



En avsevärd skilnad, eller hur? Ändå tyckte jag redan då att plantorna borde omlokaliseras till något större för att kunna föröka sig bättre, och jag såg fram emot att kanske skörda mina första rotknölar i vevan.

Sedan kom det annat emellan, förstärkt av en mystisk virusinfektion som tar musten ur en utan att ge feber. Precis idag har jag börjat återfå krafterna och när jag började planera de nya trädgårdarna upptäckte jag hur illa det var ställt med mina skyddslingar. Jordmandeln är ett fruktat ogräs eftersom den rotsprider sig ungefär på samma sätt som kirskål, däremot tål den inte uttorkning - tror jag. Den är släkt med papyrusen, en mycket vattenkrävande växt, och ett av de få råd jag fått gällande jordmandeln är "glöm inte att vattna". Så nu är jag rädd att jag förlorat delar av odlingen precis när jag tänkte utöka den.

Jag lär få se ganska snart. Som tur är har jag en till odling i en annan kruka, så jag står inte utan plantor inför min stora nydaning.

Det bidde en tummetott...

Det här fotot heter Tom Thumb (CCmärkt), fotografen heter Mykl Roventine, du hittar hans profil och fler av hans bilder här.)

Häromdagen drog jag upp de sista morötterna ur trädgården. De var ganska små. Som en tumme ungefär. Och det slog mig plötsligt att sorten heter "Tom Thumb" (~tummetott). Duh! Inte hade jag väntat mig att ett namn skulle vara så målande. Men det är bra att se, för nu vet jag att de passar i mindre krukor. Jag kan spara in på jord, och ett mindre område av fönstret skyms.

Krukor är mitt stora bekymmer just nu - eller rättare sagt min egen snålhet. Hittills har jag tillverkat mina självvattnande krukor själv av olika billiga plastbackar från IKEA. En oförutsedd fördel av detta är att de är genomskinliga och ger mig koll på hur jorden och mindre rötter mår. Samtidigt kostar de ju pengar, och jag har ett antal 'riktiga' självvattnande krukor som bara står uppe på vinden. Om nu morötterna jag sår är så knubbiga - varför inte använda dem?

Min erfarenhet säger mig att jorden i de krukorna brukar falla ihop till en soggig massa inom några månader. Förmodligen beror detta på att jag inte ser hur mycket vatten som behövs utan övervattnar - jag är notorisk på det viset. Men snålvargen inom mig viskar
"Det går säkert bättre nu - du har ju trots allt odlat målmedvetet i över ett år"

Där har jag fastnat, som åsnan mellan hötapparna - eller måhända mellan morötterna.

Första skörden av intressanta hemsidor

Jodå, jag har surfat tidigare också, men tidigare har jag mest samlat på hemsidorna i min bokmärkeslista. Nu har jag äntligen gått igenom dem, och lagt till några nya. I och med att jag letar saker som ska vara till nytta har jag än en gång tänkt igenom vad jag vill med mitt odlande. Det första kravet är att det ska vara så lite tjafs som möjligt. "Tjafs" är i det här fallet saker som nya och komplicerade odlingssätt, alltför komplicerade odlingskärl och odlingsmedier.

Hm, jag borde nog formulera det där positivt. Okej; parkettodling ska vara enkelt, utgå från kunskap man redan har och man ska i större delen av fallen kunna använda saker man har hemma.

Detta krav fällde den här hemsidan Greenpine lane som användet hydro- och aerokultur under LEDljus (lampor som använder dioder istället för glödtråd). Den är också svår att läsa, men jag har med den ändå, för det är tröstande att se att man kan odla så avancerat med så pass enkla medel. Och vem vet, den dag vi äntligen köper den där gigantiska innerstadslägenheten kanske jag viker ett rum för sådana odlingar.

Den här sidan var mycket bättre; Container Vegetable Gardening. Någon som verkligen kan det här om odling har skrivit en kort text (jodå! ni anar inte hur låååånga de kan bli) om hur man startar grönsaksodling i krukor. Även om texten riktar sig till nybörjare så är den bra för halverfarna odlare som jag; den är en liten fusklapp att ha när kunskaperna behöver repeteras. Särskilt användbar är den lilla tabellen längst ner som listar jordbehovet för olika växter. Ett litet ord om måtten bara, en tum (inch) är ca 2,5cm, och en us gallon är ca 3,8 liter, så har ni en chans att omsätta uppgifterna i vettiga mått.

Den sista hemsidan är en favorit Container Gardening: Plant and Grow Tomatoes in a Small Space for Healthy, Nutritious Meals. Den handlar om att odla tomater i krukor. Även om jag inte är en vän av tomater så får jag här litet tips om högavkastande sorter - något som är högvilt för parkettodlare. Tomater tillhör nattskattafamiljen och är giftiga i allt utom bären, så jag tror att detta blir en planta som får bo i mitt arbetsrum.

Möjlig mjöldaggsincident

Idag plockade jag bort en massa blad från mina kvarvarande majrovor. De har blivit vita och som mjöliga ovanpå, så jag misstänker att de fått mjöldagg. Sånt skär i hjärtat; de hade ju kunnat bli alldeles utmärkt mat. Nu slängde jag dem istället. Jag har ingen aning om vad man gör med mjöldagg, och om det går att äta. Det tarvas mer forskning om det här!

Dags att surfa!

Fint foto va? Det är Biosphere2 i motljus (fotograf: flickralias ericvh, du hittar hans profil och fler av hans bilder här). Biosphere2 är en sorts jättelik evighetsträdgård, den byggdes på fullaste allvar för att vara helt självförsörjande även på saker som syre och vatten. Därinne finns savann likaväl som ocean och stäpplandskap... 1991 flyttade sex personer in för att studera det ekosystem man byggt upp, och portarna låstes och förseglades bakom dem. Meningen var att ingenting skulle tillföras utifrån, inte ens minsta molekyl luft. Syftet var att... var att...

Det var ju det. Det jag fick höra via media då det begav sig var att Biosphere2 var en vetenskaplig förstudie inför bemannade rymdfärder (det är åtminstone vad jag minns). Men det visade sig snart att de sex bionauterna inte var riktigt överens. Debatten gick om detta var ett vetenskapligt projekt, ett kommersiellt företag (det var privata intressen som betalade hela härligheten) eller kanske till och med en gigantisk konstinstallation? Folk som varit vänner länge blev där så osams att de inte talade med varandra på flera år efter att de lämnat Biosphere2. Att syret tunnades ut och maten inte räckte till bidrog säkert till osämjan.

Kanske hade bråken kunnat undvikas om man tittat litet på tidigare studier av hur folk reagerar när de befinner sig isolerade i en liten grupp. För det finns faktiskt folk som lever under liknande förhållanden, även om de inte har tillgång till en bonsaiocean. Ett exempel är människor som ger sig ut på långsegling, och ett annat - det som de flesta studier är gjort på - är de forskare som ger sig iväg till Antarktis och bor där helt isolerade i sex månader.

Idag är det Arizona University som förvaltar Biosphere2, och man får faktiskt besöka stället; guidade visningar hålls mot en peng. Får jag chans att besöka USA igen ska jag nog ta mig dit. Jag är litet svag för projektet, för vad är mitt lilla grönsaksprojekt om inte något liknande - ett försök att skapa ätbart liv på en helt knäpp plats. Och visst stämmer det till eftertanke att stora delar av projektet föll på att man inte brytt sig om (?) att leta upp tidigare insamlad kunskap. Jag ska nog lägga litet energi på att förstå mig på vanliga krukodlare och leta upp föregångare inom parkettodlingen. Vi hörs!

Tillbaka!

Jordmandeln behöver planteras om...

Hallå på er alla! Tack för alla era gulliga kommentarer!

Äntligen är jag tillbaka. Jag har jobbat hårt med detta PM och sedan varit tvungen att vila. Nu börjar äntligen livsandarna återkomma; jag vill städa! Ni vet hur det blir i ett hem där någon går helt upp i sin uppgift? Tvätt i stora högar, post och viktiga papper där de råkar hamna och eftersom vår Roomba brutit en borste också oäääääändligt grusiga golv. (Jag måste beställa just denna borste från USA eftersom den svenska återförsäljaren inte har den i sitt sortiment - varför säljer man då Roomba överhuvudtaget? Nåja, utan dem hade jag inte haft en självgående dammsugare alls, så jag klagar bara litet.)

Livsandarna hos mina inomhusträdgårdar kan jag inte klaga på. I förra veckan använde jag för första gången enbart hemodlade grönsaker i en gryta, och jag kan varje morgon dricka mig en kopp starkt citronmelisste, vilket lär ska vara virushämmande. Av en slump har jag också upptäckt att sorgmygg verkar ogilla om man planterar vitlök i krukorna. Jag hade ett par klyftor som börjat skjuta skott, så jag pillade ner dem i min örtaträdgård för att se vad som hände. Sorgmyggorna är nästan helt försvunna ur denna kruka. Detta måste provas i alla trädgårdarna!

Projektet har nu kommit till ett stadium där det måste ses över, dock. Nu vet jag att det går att odla grönsaker i plastbaljor. Det är dags att räkna ut hur man odlar tillräckligt för oss alla tre.

Nej, jag är inte död

Jag skriver bara ett PM om de identitetsskapande faktorerna inom religionen som har betydelse för konflikten i södra Thailand - med tyngdpunkt på buddhismen (min medförfattare tog islam).

Återkommer om en dag eller två.

Botan skördar

Bilden är Uppsala Universitets egen från Botan skördar, och kommer härifrån.

Om du har vägarna förbi Uppsala någon gång mellan den sjätte och sextonde september finns det ett evenemang du inte ska missa; Botan skördar. Ett av skälen är att utställningen inte visas varje år; intentionen är vartannat, men om inte jag har missat en gång så var det tre år sedan sist.

Den största orsaken är förstås att forskarna och doktoranderna gör skäl för sina ihopgnetade forskningsbidrag och odlar grönsaker från hela världen. Det var där jag stötte på ullukon för första gången, och det var också där jag insåg att det mesta går att krukodla. Nu har forskarna trots allt mer resurser än jag; det mesta odlades i bastanta trälådor. Ändå var mycket i den storleken att det hade kunnat passa in i en lägenhet utan problem. Inspiration!

Utställningen är pedagogiskt upplagd, åtminstone så långt jag kunde upptäcka förra gången. Ni måste förstå att hela utställningsutrymmet är fyllt av grönsaker; grönsaker på borden, grönsaker i kruka, grönsaker i kruka som dessutom fått växa som slingerväxter över portaler och längs med spaljéer, pumpor, squash, rovor och kål i alla dess former. Bara att se hur mycket av våra kulturväxter som är någon form av brassica var omtumlande. I allt detta gröna blev jag en aning omtumlad, och hängde inte med i alla pedagogiska intentioner.

En annan orsak till min yra var att detta var (och kommer att vara, hoppas jag) en guldgruva för den som vill odla konstiga växter. Visst är det tråkigt att köpa sacketter när man istället kan odla sockerplanta och få sin aspartam naturligt. Och ullukon, som ger soppor en silkig textur istället för potatisens gryniga. Jag vill prova! Det mesta visade sig dessutom gå att beställa från Impecta. (Kanske tur att inte allt går att få tag den vägen - jag skulle raskt tränga ut både möbler och resten av familjen i mina odlingsförsök.)

Misstaget jag gjorde förra gången var att inte föra anteckningar. Utställningskatalogen visade sig vara gammal och tog inte upp allt jag var intresserad av. Alla fakta fanns däremot uppskrivna på skyltar runt om i lokalen, så det är en smal sak att skriva av namn och latinska namn och övrigt som kan vara intressant att ta med hem. (Texten är copyrightad till författaren; du kan fotografera av den med digitalkamera, men du får bara använda fotot för eget bruk och inte ens lägga ut den på din websida. Gör mig en tjänst och följ dessa regler; det räcker med en Dickens.)

Kort sagt; ta med anteckningsbok och penna och kom dit. Du kommer inte att ångra dig.

Botan skördar 2007/09/06-2007/09/16
Orangeriet
Botaniska trädgården
Uppsala