Snart utökar jag odlingarna!

Jag har tillbringat helgen med att bygga och städa om vartannat. Det sprutar rejält ur en sticksåg när man sågar med den. Trots att jag sedan sa till mig själv att jag skulle ansluta dammsugaren nästa gång gjorde jag om samma sak i morse (sågade alltså). För att vara odlare har jag egentligen alldeles för dåligt tålamod. Det har dessutom dykt upp två nya saker på min önskelista. Nummer ett kan bara uppfyllas av extremt rika välgörare; jag vill ha en snickarbod. Nej, ingen sån jag måste dela med andra kursdeltagare eller inneboende i huset (sådana har jag sett) - jag vill har en egen. En snickarbod där jag kan hänga mina redskap snyggt och prydligt på väggen och där arbetsbänken redan står framme. Som det är nu går halva tiden åt att lyfta in och ut olika attiraljer ur diverse hyllor och skåp. Var jag snickrar? I biblioteket så klart! Lite sågspån gör bara böckerna gott... Önskning nummer två är enhandstvingar. En skruvtving, en eller två skyddsbrickor och två brädor i en och samma manöver är prövande för tålamodet. Det är tur att jag är mamma.

Men nu ligger två hyllor halvmålade bredvid mig här på bordet. Har jag tur kan jag sätta upp dem i morgon kväll och hänga upp de nya armaturerna. Sedan kan jag flytta ut januarisådden från 'plantskolan', plantera om februarisådden i kruka och så nya frön. Tjohooooo! Som jag väntar på det ögonblicket! Jag misstänker att mina plantor också väntar - tomatplantorna är definitivt mogna för större revir.

Malabarspenaten bekymrar mig en aning. Jag hoppas att den är god, för den verkar produktiv, hos Plants For A Future kan man läsa att den kan få rankor som är tio meter långa. Om man nu inte tror på det kan man titta på den lilla filmsnutt jag hittade på YouTube där någon filmat rankor som fått växa längs med marken (det är råfilm - ingen upplysande speakertext eller bakgrundsmusik, bara andetag från fotografen). Nåja, när den dagen kommer lovar jag att ge er recept på malabarspenatspaj.