Rum & Trädgård 2008

På sätt och vis har cirkeln slutits. Det var på Sollentunamässan som jag första gången gick på trädgårdsmässa, max sju år gammal, och det var också där en livslång passion grundades... Nej, inte för odlande, men för mässor! De lockar ofelbart fram barnet inom mig, för på dem finns massor med godis och så får man saker (testförpackningar) av folk. Det spelar ingen roll att jag nu strukit godiset från menyn och gör andra saker än att vigga gratisprover; jag kan hitta på ursäkter för att gå på vilken mässa som helst. Därför är jag också ganska glad att Sollentunamässan byter namn till Kistamässan och flyttar Rum & Trädgård till nya fräscha lokaler nästa år. Mässhallarna i Sollentuna är nämligen så trånga och dåligt belysta att de förstör intrycket av den bästa mässa. I mitt vuxna liv har jag undvikit tillställningar där så långt som möjligt - med Rum & Trädgård som lysande undantag.

Så hur var mässan? Den söker sin form. Jag fick mer intrycket av att det var en massa olika utställare ihopkastade i en lokal än att det fanns något samlande tema. Det kan bero på själva lokalerna - det är svårt att få överblick när det är trångt och mörkt. Men jag träffade en rad trevliga människor - samt sprang förbi Maj-Lis Pettersson två gånger! Det är alltså trädgårdsexperten i Odla med P1 som jag talar om, och en av de få människor jag skulle kunna be om en autograf.

Impecta var naturligtvis där, så jag tog chansen att både förköpa mig på fröer och berömma dem för deras trevliga sortiment. Samt fråga om de kunde tänka sig att ta in ulluko (Ulluco tuberosus). Om ulluko bara kan förökas med rotknölar var svaret nej direkt, men de skulle ändå kolla upp saken. Damen jag talade med blev också klädsamt glad över berömmet. Trots att hon uppenbarligen visste att de gör ett bra jobb verkade hon inte van vid komplimanger för det. Det är det jag säger; vi borde berömma saker vi tycker om oftare!

En annan intressant utställare var Jennys frön och sånt (jag fick tala med Jenny själv!), ett litet företag som tar in ryska fröer (bland annat). Ryssarna har en otrolig fröskatt att tillgå, både i sina butiker och i Vavilovinstitutet som ligger i St Petersburg. För en vanlig svensk odlare är det kanske mest intressant att veta att de har tagit fram (hittat) köldtåliga sorter av värmekrävande växter som gurka och tomater. Själv tycker jag mest det är coolt med ryska fröpåsar, och att det är frön som liksom kommer med en historia.

Jag höll också på att hoppa upp i famnen på Lena Ljungkvist som stod i Wexthusets bås. Hon berättade nämligen att företaget håller på med "indoor gardening", (som ni kanske vet heter den här bloggens engelska syster Indoor Gardener). Hon sa det som om det var en speciell term, och det måste jag gräva vidare i. De indoor gardeners som jag har stött på hittills har varit vanliga krukodlare; det vill säga de odlar klassiska krukväxter. Har jag missat något, trots mina omsorgsfulla sökningar i cyberspace? Wexthuset är hur som helst generalagentur för Growth Technology, en firma som specialiserar sig på hydrokulturer, och de gör det ekologiskt och proffsigt. Ekologiska alternativ inom hydrokultur verkar inte vara helt lätt att få tag på, så det här är ett verkligt trevligt fynd. (Föga förvånande kommer Growth Technology från permakulturens hemland Australien.) Av intresse för alla parkettodlare är att Wexthuset säljer bra armaturer för växtbelysning och dessutom har en bra artikel om tilläggsljus online.

Till sist måste jag berätta om mässans farligaste bås; Risbergs bokhandel. Jag hittade dem längst in i ett hörn - ett mycket trevligt par med massor med trädgårdsböcker till salu. Helt oskyldigt uppställda på hyllorna stod "Jordens täppor" och "Handbok för köksträdgården, utökad och reviderad" (båda av Lena Israelsson), böcker som jag önskat mig i flera månader, men varit för snål för att köpa. Priset var bra - om jag köpte bara en av dem. Tillsammans blev de litet för dyra. Dessutom visade det sig att "Jordens täppor" är slut på förlaget. Frustration! Åsnan mellan hötapparna hade ett lätt val jämfört med mig. Jag kramade än den ena, än den andra boken. Tittade på prislapparna, som naturligtvis visade samma summa varje gång. Till slut vågade jag fråga om jag kunde få paketpris på dem - och det fick jag! Dessutom fick jag parkera böckerna hos dem medan jag vandrade runt på mässan, vilket jag också tackar för - böckerna väger nämligen tre kilo tillsammans. Tack, tack och än en gång tack!

Det är sådana möten som gör en mässa - och om ni nu ursäktar så har jag litet att läsa. (Muahahahaha!)