Idag skulle jag provsmaka malabarspenaten för att se om den var något man kan servera familjen. Jag klippte tre blad större än dvdskivor och två stänglar och tänkte steka upp dem till en modest sås för lunchen.
Alla källor jag läst rekommenderar vitlök till malabarspenat, men vår är slut. I min jakt på andra kryddor hittade jag två kvarlämnade byttor "green and garlic" från Max (dipdressing för pommes frites, om någon undrar). Jag tog dem istället, plus litet sambal oelek, soya och salt. Allting stektes tillsammans med fem tinade köttbullar. Malabarspenaten reducerades till några gröna små slamsor. Dressingen skar sig genast och föll sedan sönder i sina beståndsdelar, vilket visade sig vara flera deciliter fett och litet mjölkpulver. Jag undrar fortfarande hur man kan klämma in så mycket olja i en halv deciliter dressing.
Tyvärr har jag gått och varit sugen på fett i ett dygn, så jag skar mig en tjock skiva bröd och hällde hela härligheten över den.
Resultatet? Det var så salt och fett att jag inte kände smaken från spenaten, jag kände knappt den fysiska närvaron av bladen i munnen. Ni får alltså ingen recension av hur de smakar, och jag besparar er bilderna. Som tur är växer spenaten snabbt - senast om en vecka kommer jag ha tillräckligt för att laga riktig mat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Oh! Var det ett helt mjölkpulver i dippen? Haha! :)
Men ush, det är tråkigt när det inte går bra med maten. Man blir liksom lite ledsen.
Du anar inte vad man kan hitta i de där byttorna! ;-)
Underligt nog blev jag inte så ledsen. Jag hade nog delvis förutsett vad som kunde hända. Max i all ära, men hamburgermat är inte känt som högkvalitativt...
Post a Comment