...det gör jag som sagt inte medvetet. Det är till och med så att när jag utvärderade hur många odlingsbara fönster lägenheten hade, så ströks sonens utkikssfönster ur listan eftersom han älskar att stå där och titta ut. Jag hade inte hjärta att sno den platsen från honom.
Det är det fönster ni ser här ovan, och det är hans plantor allihop.
Smultronen såddes först, och när det visade sig att de växer sakta lät jag honom plantera indiankrasse för att han skulle hinna känna litet odlarglädje innan han glömt att han sått ett frö. Två krukor kunde ju stå i fönstret utan att hans utsikt skymdes. Till hans födelsedag köpte jag "Castor odlar" (okej, litet förleder jag honom), och då ville han odla vita bönor precis som huvudpersonen i boken. Vita bönor inköptes, och ännu en plantering gjordes. När jag sedan skulle besöka Nordiska Trädgårdar lovade jag honom en blomma - det är den där lilla penséen som tittar ut mellan de två stora krukorna. Han beställde specifikt en orange blomma, så det fick det bli. Som om inte detta var nog fick hans dagis för sig att de skulle låta barnen plantera olika frön - det är persiljan och citronmelissen.
Det går fortfarande att titta ut genom fönstret, men jag måste erkänna att jag mest tittar på det och undrar
"Hur gick det här till, egentligen?"
No comments:
Post a Comment