Klockan klämtar för dig

Igår gjorde jag en första sådd av de nya fröna. Nio olika plantor fick två chanser (dvs. två såkrukor) på sig att gro. Eftersom jag gillar tanken på återanvändning hade jag samlat äggskal (tydligen en klassiker enligt Mr Brown Thumb) och tomma toarullar, dessutom svarvade jag hemgjorda krukor av en gammal pappkasse från IKEA. Det sistnämnda var av säkerhetsskäl - just den kassen hade det enda oblekta, ofärgade, stadiga pappret jag hittade. Samtidigt dompterade jag sonen, som ville vara med, och maken, som Var Snäll (tm).

Jag ställde krukorna i gammla plasttråg vi fått hem thaimat i - botten var ojämn, så jag fyllde dem till hälften med lecakulor. Krukorna fylldes med jord och jag funderade på vad jag skulle täcka min försådd med. Förra gången använde jag äggkartonger, och då kunde jag lägga på locken (som är halvgenomskinliga). Men dessa krukor är för höga för detta. Jag beslutade mig för att sätta plastpåsar över - också det en klassiker.

Vänta nu - jag har ju faktiskt en stor glasklocka som gjord för ändamålet. Liknande i plast säljs via webben (bla.) av Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik. Eftersom min är räddad från Kemikum vid Uppsala Universitet misstänker jag att den snarare stått över något preparat än använts till blommor, men det hindrar ju inte att den också är ett vackert minidrivhus. Jag kunde se den där jag satt, den stod högst upp på en hylla och instoppad i en unikakorg. Våra hyllor är två och en halv meter höga, och jag insåg att det skulle vara omöjligt för mig att balansera ner det tunga lasset samtidigt som jag stod på en pall.

Påsar fick det bli. Lycklig över detta beslut fortsatte jag sådden när det plötsligt slog mig; jag har ju ett alldeles utmärkt minidrivhus! Varför sitter jag och kladdar med matlådor för? Duh!

Sen kom jag på att jag inte minns var detta drivhus är, och nu ville jag verkligen få fröna i jorden så jag struntade i att fundera vidare. Vilket jag kanske borde ha gjort, för när jag skulle dra påsar över trågen visade det sig att även de största vi hade hemma var för små. Jag shanghaiade maken till att ta ner glasklockan.
"Varför inte ställa lådorna i minidrivhuset?" frågade han.
"Det står förmodligen under trappen," svarade jag.

Han gick och tittade på den vägg av prylar som tornar upp sig bakom dörren till utrymmet under trappen. Av någon anledning har en massa grejer lyckats samla sig ivägen där - trots att vi organiserade så fint för bara tre månader sedan. Trappskrubbar måste vara selektiva svarta hål som sväljer nästan användbara saker och lämnar människor ifred så att man inte anar något. Om vi någonsin städar ut det där stället kommer vi att hitta Harry Potter längst in.

Maken hämtade ner glasklockan och mina värsta farhågor besannades; den var precis för liten för att svälja alla tre trågen. Ett tag lekte jag med tanken på att kapa hörnen på dem, sedan gjorde jag vad de flesta skulle ha gjort; jag ställde två av trågen i klockan och skarvade ihop två femliterspåsar till ett överdrag till den tredje. Så här ser det ut nu:



Det jag sått i krukorna är

• Citronmeliss
  
• Basilika 'Genovese'
  
• Sockerplanta
  
• Salvia
  
• Gräslök
  
• Buskkrasse 'Alaska'
  
• Kyona Mizunakål
  
• Bladamarant 'Calalo Red'
  

Dokumentationen gjorde jag på ett gammalt fönsterkuvert, vilket har den fördelen att jag har en nära plats att förvara kopior av plantornas katalogposter. För att kunna skilja trågen åt har jag döpt dem till Agnes, Cecilia och Katarina. Namntemat är kvinnliga helgon, om ni undrar.