Jag mot en plastsäck.

Det fungerade. Jag kunde tillverka krukor och plantera i dem med en tvååring kring fötterna. Även om lillen kanske inte var helt charmerad hela tiden. Han fick nämligen inte leka med lecakulorna, och så var ju mamma upptagen istället för att titta på honom.

Nå, jag har i alla fall upptäckt nackdelen med att förvara sina jordpåsar på balkongen; de suger i sig vatten som svampar. Jag har två fulla 50literssäckar med såjord i en halvt sönderfallen HOLbänk från IKEA (en annan av mina superplaner) därute. Jorden var tänkt att användas till jordmandelodling i stor skala, men har blivit liggande. Jag tog tag i den översta jordsäcken och lyfte.

Den rörde sig inte ur fläcken.

Jag tog nya tag och lyfte ordentligt.

Säcken stod still.

Jag tog Nya Tag Och Lyfte.

Säcken stod där den stod.

Jag LYYYFTE.

Märktes ingenting på säcken.

Nu började det här bli en aning löjligt - jag ville ju faktiskt ha in min jord. Att stå och plantera i nollgradigt väder är ingenting för mig. Och jag är ingen svag kvinna. Jag kan gladeligen lyfta min make som väger 80 - 90kg. Fast han hjälper till. Det gjorde inte säcken.

Jag tittade på den. Den verkade trivas i sin bänk. Utanför bänken stod en plastback (också den från IKEA - varför sluta med nåt som funkar) som tidigare varit skydd för julskinkan när den skulle svalna. En plan började ta sin form.

Med uppbådande av ett extra HARUMPF! lyfte jag säcken över bänkkanten och släpte den i plastbacken. Hah! Nu kunde jag släpa in säcken över golvet, och det utan att den gick sönder och spred sitt svarta fluff i lägenheten.

Segern är min!