Idag kom maskarna! Jag var förvarnad, men det var ändå spännande att öppna ett vadderat kuvert och hitta en noga tillknuten plastpåse med jord, litet rotrester och några dödstilla röda maskar. Försiktigt vände jag på påsen, de kunde väl inte alla vara döda? Plötsligt tänjde en av dem ut sig och spetsade fram(?)änden för att gräva sig undan ljuset.
Hu!
Det fick det att krypa i mig, trots att jag alltid trott att jag är en oäcklad sort. Så jag lade undan påsen för att raskt börja borra luft- och avrinningshål i den blivande maskkomposten. Glömda var öronsmärtorna och orkeslösheten, i alla fall tills batteriet dog i skruvdragaren. Det finns stunder då jag önskar mig bättre verktyg än dessa billiga postordergrejor.
Samtidigt började rosorna knoppas på balkongen, och jag tog pauser i arbetet då och då för att titta på prakten. Jag har väntat på de där blommorna i mer än ett år. Maskarna har bara varit planerade i knappt ett år, så det var inte mer än rättvist att de fick dela uppmärksamheten. Efter att ha blött upp bäddmaterialet och blandat det efter alla konstens regler kom ögonblicket då jag kunde skära upp plastpåsen.
Det var en ren maskspagetti inne i klumpen. Än en gång kröp det i mig, men varför låta sig hindras av sådana basala reaktioner? (De tjänar ett syfte, det är jag övertygad om.) Jag bröt upp klumpen och fördelade den över bäddmaterialet för att låta maskarna krypa ner själva. Man gör så för att se vilka som lever och vilka som är döda. De maskar som ligger kvar ovan ytan efter en timme är döda.
Det jag hade trott var vita rotklumpar visade sig snart vara maskbäbisar som förvirrat viftade med svansarna, eller kanske ruskade huvudena, mot ljuset. Kompostmask gillar inte ljus. När en timme gått kunde jag konstatera att alla maskar måste ha levat, för det enda jag kunde hitta ovan ytan var en kvarlämnad rumpa. Jag bjöd mitt nya multihusdjur på en kvarlämnad plommonskrott och ställde in härligheten i trappskrubben. Nästa projekt blir att bygga en fruktflugefälla...
(Som ni märker har jag inte lagt upp någon CafePress-länk till bilderna - jag har drabbats av tekniskt trassel. Detta återkommer, tillsammans med CClicensierade högupplösta bildfiler.)
5 comments:
Hej, kul att se dina maskar. Själv startade jag en maskkompost i ett 37 liters akvarium en gång i tiden. Vi plockade vanlig lövmask i komposten för att exprimentera och det fungerade alldeles utmärkt. Vårt problem var att vi skulle visa en fungerande kompost, så vi satte i akvariet i en flyttkartong för att få det tillräckligt mörkt omkring. När man lyfte upp akvariet så hade maskarna krupit ända ut mot glaset, så kompostens invånare syntes ordentligt!
Jag kan tänka mig att ett lock med odlingsväv skulle klara blomflugorna bra, annars tror jag att en blandning av rödvin, vatten och såpa ska fungera, det fungerar på bananflugor i alla fall!
Tack för tipsen! Det där med rödvin, vatten och såpa kommer jag definitivt att prova.
Jag fick tipset när jag gick en hygienutbildning som Anticimex höll i! Det var på sommarlovet och det är ingen höjdare att ha sådana småflugor i ett skolkök! Jag kommer inte riktigt ihåg proportionerna, men jag kan kolla om det är någon av de andra som gör det, om du vill alltså!
Hej igen! Jag kollade med min förra chef, men hon kom inte ihåg proportionerna! Hon sa att det är jsten i vinet som attraherar flugorna! När man någon gång under fruktflugesäsongen lämnar en tom rödvinspava, så svärmar flugorna runt den. Vitt vin är inte lika attraherande. Såpan gör att de drunknar i vätskan, eftersom ytspänningen försvinner!
Som jag förstått det lever fruktflugor på 'ruttnande' dvs. jäst frukt, och det är därför de attraheras av vin (jästa druvor). Jag misstänker att det inte är jätteviktigt att ha exakta proportioner; en droppe såpa för att minska utspänningen, litet vin för den goda doften skull och vatten för att inte slösa med vinet.
Experimenterar mig fram till den ultimata blandningen - det är ju sånt jag älskar :)
Post a Comment