Jag har sått mellan sextio och sjuttio plantor de senaste två dagarna. Ni kanske undrar varför jag gör en så stor försådd så sent på året - det är ju inte direkt frost längre. Nej, men det är torrt ute, och genom att förså inomhus kommer jag att spara vatten. Nu vattnar jag bara fröna och en handfull jord istället för ett helt land. Dessutom kommer jag att ha mycket mer att välja på när jag ska ta ut växter till inomhusodlingarna ;P.
Torkan bekymrar mig. Nog för att jag har tillräckligt med vatten både till kolonilott och krukor, men jag tycker att de senaste åren har bjudit på en allmän värmestegring som går både snabbt och otvetydigt. Ibland kan jag titta på min son och undra om det kommer att finnas en jord kvar till honom när han blir stor. Det faktum att vi lyckades undvika en världsomspännande försurning och skogsdöd (vilket var det stora hotet när jag var liten) lugnar mig inte riktigt. Tekniken och kunskapen finns för att lägga om våra vanor till mer miljövänligt leverne, men kommer vi att hinna?
Miljöhänsyn var en av orsakerna till att jag valde att starta det här experimentet. Redan då (2006) trodde jag att det behövdes mer mark till att odla mat på. Nu, när det flammar upp hungerkravaller på flera ställen i världen, kan jag luta mig tillbaka och tycka att jag hade rätt (men det är ingen större glädje i det). Och om man nu måste utöka matodlandet, varför inte ge sig på ett ställe som ligger nära hemmet (inga bränsleslukande transporter), där massor med folk redan odlar och där plantor av det mest skiljda slag kan växa - det vill säga fönsterbrädan?
Miljöhänsyn är också en av orsakerna till att jag fortsätter. Om jag kan inspirera några till att odla grönt hemma, om så bara en tomat och en basilikaplanta, så minskar trycket litet på vår tyngda värld - och jag får några som delar min passion på köpet :)
Idag är det världsmiljödagen. Jag har inte sett mycket om den i media och jag tycker att den förtjänar att firas precis lika mycket som Earth Day. Mitt något melankoliska text gör den inte heder, så jag plussar på med en länk till Trädgårdsperiodarens underbara bilder från Kensington Roof Garden - HÄR. Hon har minsann varit i London, tittat på denna fascinerande skapelse OCH på Chelsea Flower Show! Jag är inte ett DUGG avundsjuk!
Nejdå!
Inte alls!
***
Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild på min lilla shop Indoor Potager. Om ni gillar dagens bild kan ni köpa tryck av den därifrån, och där finns också ett arkiv med bilder från tidigare poster. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )
Tryck med dagens bild hittar ni här.
2 comments:
världsmiljödagen?
nej den har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet på långt när...
jag hade ingen aning.
Tack för ett intressant inlägg.
cafepress?
hur funkar det?
ha det bra på nationaldagen
kram
Cattis
Tro det eller ej, men jag hittade Världsmiljödagen för att den nämndes i en bisats i en artikel där den lokala gruppen av Naturskyddsföreningen figurerade.
www.cafepress.com är ett print-on-demandföretag (POD). Man laddar upp egna bilder till ett konto hos dem och pekar ut vilka produkter de ska tryckas på (i mitt fall mest affischer men det finns en förtrollande massa grejer att snöa in på), och när någon beställer en sådan vara från ens shop trycker företaget upp den och skickar ut den till rätt person.
Fördelen med CF är att medlemskap såväl som basshoparna är helt gratis. Företaget tjänar pengar genom att ta ett baspris för varje vara de skickar ut, och man kan som shopägare bestämma hur mycket vinst man vill lägga på utöver det (i mitt fall ca 2$ för de dyrare varorna - jag har ett proportionerligt standardprispåslag som de kallar "medium" på en fyragradig skala).
Vill man ha en snyggare shop och kunna trycka upp olika bilder på samma vara (flera sorters nallar tex.) får man betala en avgift för att uppgradera den. Det är valfritt om man vill betala per månad, kvartal eller år. Årsavgiften ligger mellan 370-400:- beroende på dollarkursen, och man betalar den per shop.
Cafe Press kan också trycka upp böcker åt en. Jag har inte hunnit prova det, och kommer nog att använda Lulu.com (fungerar ungefär likadant, men har tryckpressar i Europa också) när den dagen kommer. Man ska vara medveten om att de etablerade förlagen tittar snett på författare som PODpublicerat sig (det är inte fint nog), så det är ingen merit att ta upp i ett följebrev för ett manus. Själv tycker jag att det är en nyttig övning i redigering och layout, så jag kommer inte bry mig speciellt om det. Dessutom har jag inga hämningar längre :)
Post a Comment