Hr du någonsin funderat på hur du skulle må om du levde enbart på druvsocker, vitamineraltabletter, en shot matolja då och då och kaka ren kostfiber varje dag? Jag har gjort det de senaste dagarna. Det slog mig att det är ungefär så växter 'matade' med konstgödsel äter. På flaskan med det medel jag använder lovas att den innehåller alla mineraler och näringsämnen som en planta behöver. Alla mina växter håller sig friska så länge de får en dusch med rent vatten varje vecka, så kanske ligger det något i det.
Jag använder konstgödsel av två orsaker; det går att förvara länge i rumstemperatur och för att det finns gränser för hur avancerad jag kan vara när jag börjar på något. När jag startade odla grönsaker inomhus var själva idén så udda att jag inte var beredd att experimentera med 'naturlig' gödsel också. Nu håller jag dock på att fasa över mitt användande till näringsmedel som framställs av växter och växtavfall, och som man kan tillverka själv utan större besvär eller kostnader.
Eftersom odlingarna står inomhus finns det begränsningar, det får till exempel inte lukta för mycket. Guldvatten hör därför till lösningarna som strukits redan på planeringsstadiet. Vad det är? Jo, urin spätt med vatten - ett bra gödningsmedel. Mina föräldrar använde det i sin koloniträdgård när jag och min syster var så små att vi kissade i potta. Som ni kanske förstår var det ingen systematisk användning, de spädde ut det vi producerade och hällde vid knuten. De gjorde rätt om man vill undvika lukt - de använde färsk urin som späddes och hälldes ut omedelbart. Men det hjälpte inte till hundra procent, när solen låg på stod en omisskänlig kissdoft kring kolonistugan. Tanken på att ha den inomhus är inget som lockar mig (och få andra misstänker jag).
Den mörka vätskan i glaset på bilden är förvällningsvatten från nässlor. Det är vad jag använder just nu, utspätt en till tio (som ni vet antar jag att det borde finnas näring i vattnet när det har den färgen). Än vet jag inte hur bra det fungerar, eftersom jag bara använt det en gång. Jag hoppas att det ska ge min isört bättre smak, och det luktar inte mycket heller. Det är dock en temporär lösning, när jag tömt dunkarna på den här blandningen (jag har begränsat utrymme för förvaring av gödning) kommer jag att satsa på en växtnäring efter beprövat recept.
Vilka beprövade recept finns då som jag kan ge mig på? Två stycken involverar jäsning, varav ett är omtalat illaluktande (dvs. nässelvatten). Det andra går ut på att man gör hål i botten på en hink, fyller den med vallörtsblad och sedan ställer den över en burk. När bladen ruttnar rinner en brun vätska ut i burken som man sedan använder utspädd som flytande gödning (1 del vätska plus 15 delar vatten). Låter inte heller som en väldoftande lösning. Men eftersom jag lever efter devisen "för vetenskap tarvas experiment" tänkte jag prova och se om det är en lukt som hänger kvar, eller om den ger med sig efter ett tag.
Nu har jag också beställt ett antal kompostmaskar för att starta upp min maskkompost, och från den räknar jag med att få både flytande och torr gödsel. När man har sin kompost i plastbehållare, som jag planerar att ha, bildas lakvatten som man kan späda och använda som näring. Det fina med maskkompost är att slutprodukten har mild doft, det sägs att den luktar jord (surpris!). Huruvida detta också gäller lakvattnet vet jag inte, men det är min favoritkandidat till framtida standardgödning.
För övrigt tycker jag att växter också kan få sin dryck dekorerad med en gurkskiva då och då.
***
Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild där. Om ni gillar bilden eller bloggen så kan ni köpa tryck av den. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )
Dagens bild hittar ni här.
No comments:
Post a Comment