Monday, April 30, 2007

Om ni känner en liten doft....


En av orsakerna till att jag ville ha en citrusbuske inomhus är att den luktar så gott när den blommar. Vi gav svärmor en och den parfymerar hela lägenheten med en doft av apelsiner och jasminte. När det sedan började lukta flytgödsel kring min calomondin, dvs. min citrubuske från trädgårdsmässan, blev jag därför litet förvånad.

Först trodde jag att det var jordbruken i närheten som låg bakom. I Uppsala är det aldrig långt till en åker som besprutas med flytgödsel, särskilt inte på våren. Sedan började jag fundera över det faktum att doften bara kändes på en begränsad plats. Sist började jag leta, och hittade en blyg blomma under ett blad.

Den luktar mycket riktigt som flytgödsel, fast bättre. Som om flytgödsel vore den onda tvillingen till en doft och den doften vore calomondin. Jag känner mig tvehågsen, men föredrar att ta blomman som ett smicker; någonting gör jag rätt i alla fall. Om jag fortsätter i den här stilen kommer jag snart ha ett antal nya citrusfrukter att göra marmelad av.

I mina sålådor har nu slingerkrassen kommit upp, och månadsmultronen är på god väg. Snart är hela samlingen uppe och fast i tråkfasen.

Sunday, April 29, 2007

Den första salladen


Från vänster till höger; morotsblast, trädgårdsportlak och majroveblast



När jag startade det här experimentet hade jag en bild av prydliga krukor på rader, med olika grönsaker i som snällt växte till lagom storlek och liksom stannade där. När jag sedan kände för det skulle jag plocka mig en sallad, eller kanske en ruska jordmandlar för att förse min familj med hälsosamma grönsaker och mina vänner med allergivänliga kulinariska läckerheter. När jag kände för det, alltså.

Det hela utvecklar sig mer och mer till att fungera så här:
"Åh HerreGud! Basilikan/majrovan/trädgårdsportlaken/moroten begär snart rösträtt! Vi måste äta en sallad innan de växer oss ur huset."
Därav dagens sallad.

Det blev lite mycket majroveblad - de är håriga och passar nog bättre i tillagat skick ("som spenat" alltså...). Sonen gjorde fula grimaser. Jag var förberedd och blandade upp min sallad med riset, och fick en sorts salladsrisotto som var oväntat mättande. Smaken var ingen höjdare dock - jag ser fram emot den dag mina krasseplantor växt sig så stora att jag kan tulla på dem. Och kanske att jag skulle dra upp litet mer portlak - och litet morotsblast till är inte heller så dumt. Isörten ska bli intressant att prova när den kommer igång. Sen kan man ju plantera litet smultronspenat....

Om ni någonsin läser en artikel om en lägenhet i Uppsala som fått sina rutor sprängda av en gallopperande djungel, då är det min det handlar om.

Saturday, April 28, 2007

Morot med mersmak...


Så kom då artikeln, och jag fick chansen att återse min egen dubbelhaka. Maken och jag håller just på att diskutera hur vi ska gå ner i vikt den här gången (vi blev guldmedlemmar i Viktväktarna för tre år sedan - sedan blev jag gravid...). Viktångest åsido så blev reportaget bra. Jag har aldrig haft att göra med journalister förut, och var nervös för hur jag skulle ta mig ut i en annans öga, eller snarare två andra personers ögon eftersom det var en fotograf inblandad. Och det blev både en bra text och fina bilder. Ni som kommer åt att plocka upp Uppsalatidningen någonstans och vill läsa själva, gör det. Den är gratis. Själva nöjde vi oss med att ta tre ex; intresserade äldre släktingar kan ju behöva ett exemplar.

Att förgro frön i äggkartonger och restauranglådor visade sig vara en bra idé. De är lätta att hantera och att vattna - man lyfter bara ur kartongen, ger lådan en bottenskyla vatten och lägger i kartongen igen så att den får suga åt och bli genomvåt. En liten hake ligger i att det hela torkar ur väldigt snabbt, jag kommer att få vattna minst två gånger om dagen. Jag hoppas att jag snart kan skola om till större krukor och få litet mindre arbete att göra.

Frön som kommit upp sedan sist är

  • Jordmandel (två av sex, måhända kommer det upp en eller två till, men en av såddmandlarna möglar definitivt)
  • Alaska Scarlet, krasse (sex av sex)
  • St, Clements, krasse (fem av tre - om jag kan lägger jag dubbla fröer i skålarna)


I veckan drog jag också upp den första moroten som verkligen såg ut som en morot - den var väl ca fem centimeter lång och svagt orangefärgad. Mycket större än så tänkte jag inte låta dem bli, dels för att jag hade för mig att späda morötter smakar bättre, dels för att det snabbar upp tiden som jag kan få skörd. Vi får se. Jag smakade på roten, och tog också några bett ur blasten eftersom jag nu lärt mig att också den går att äta. Sanningen är att blasten smakade långt bättre än moroten - som var en besk best.

Jag har nu två mysterier att lösa; varför smakar mina morötter så beskt, och varför äter vi inte morotsblast när den faktiskt smakar gott? Vad är det jag har missat?

Wednesday, April 25, 2007

Salvian, sådden och garderoben



Igår manikyrerade jag min salvia; jag skulle få besök av en journalist och en fotograf som ska skriva ett reportage för Uppsalatidningen - om mitt parkettodlande. Förmiddagen ägnade jag åt att se över mina planteringar för att se till att de var från sin bästa sida och uppförde sig nu när vi fick så fint besök. Journalisten och fotografen var trevliga, och det enda tråkiga var att mina frösådder inte hade kommit upp än. Nyss uppkomna frön är fotogeniska. Fotografen tog i alla fall ett kort på en av de jordfyllda äggkartongerna. (Det ska tilläggas att som varje god fotograf hade hon en sorts feedingfrenzy och tog kort på precis allt som kunde vara ett lämpligt motiv och som inte gjorde motstånd.)

Men nu var det salvian. Jag har visserligen hittat ett recept som verkar gott och som drar mycket salvia, men jag hade inte tid att laga till det med mina färska löv. (Receptet går i stort sett ut på att man dränker en kyckling i bacon och salvia och sedan bakar in den i deg.) Jag bestämde mig för att torka mitt överskott. För att torka kryddor på rätt sätt krävs mörker, torkollor och en luftig plats. Det är svårt att få plats med torkollor någonstans i en vanlig lägenhet. Kanske borde jag ha ansett mig slagen.

Men, vi har en klädkammare. Den är mörk. Kanske inte så luftig, men vi går ofta in och ut ur den (och i värsta fall får jag väl ställa mig och slå med klädkammardörren några gånger varje dag - det blir drag det!). På så kort varsel hade jag ingen möjlighet att bygga torkollor så jag band ihop salvian och en del överskottsmynta till lagom stora kvastar. Sedan lade jag ett kvastskaft på hatthyllorna i klädkammaren så att det hängde tvärs över kammarens mittgång, och i det band jag fast örterna. I morse när maken skulle hämta en ny skjorta vrålade han
"Aaarg! Jag blir överfallen av vild salvia!"
"Det råkar faktiskt vara trädgårdssalvia" svarade jag.
"Den kan väl vara vild i alla fall!"



Idag har isörten och broccolin kommit upp, och några av Alaska Scarlet visar tecken på att vakna.

Jaja, reportaget får nog fina bilder ändå.

Monday, April 23, 2007

Försådd April


Då kom jag äntligen till skott. Jag har sått en ny omgång frön. Krassen och jordmandeln skulle blötläggas, så såddrundan drog ut på tre dagar.

Den första dagen blötlade jag frön och gjorde i ordning sålådor till alla växter. Jag har upptäckt att sex äggfack ur en äggkartong passar i en sån plastmatlåda man får från restauranger när man tar takeaway - och eftersom dessa lådor har genomskinliga lock hade jag en massa små fröväxthus på ett bräde. (Vi köper ofta hämtmat, och sparar lådorna för att frysa in i, om någon undrar.) Noggrann som jag är portionerade jag upp de fröer som inte behövde blötläggas i respektive kartong och packade ner dem sin låda med märkning för både och växt och planerat såtillfälle. Isörtsfröna var försvinnande små.

Dag 2 sådde jag allt utom jordmandeln - enligt instruktionerna behövde den ett extra dygn i vattnet. Nu visade det sig också att det var ett misstag att portionera ut övriga frön innan jag sådde. Äggkartongen måste fuktas igenom innan man sår något eftersom den fungerar som ett läskpapper och snor vatten från jorden annars. Så jag fick vackert tömma ur fröna och ställa kartongen i vatten ett tag. Och hur gör man det utan att de minimala isörtfröna försvinner bland gruskornen på bordet? Jag tömde ut dem i locket, och med visst letande förlorade jag bara ett.

Försedd med en sked jag fått på Max började jag sedan portionera ut såjord i små pappersfack, därefter pilla ner fröna. De fick varsitt tunt täcke av jord över sig och sedan lade jag locket upp och ner ovanpå så att det glappade och gav det lilla växthuset ventilering. För säkerhets skull fäste jag locket med litet tejp löst fastsatt i två av lådans ändar - man kan aldrig så noga veta när man har en tvååring i huset. Märkningen som hittills suttit på locket flyttade jag ner till sidan av lådan. Frystejp tillåter sådana manövrar ibland.

Dag tre sådde jag jordmandeln. Proceduren var exakt densamma - frånsett att jag inte har så mycket av utsäde, så jag var tvungen att snåla med 'mandlarna'.

Det som såddes i denna omgång var alltså


  • broccoli
  • isört
  • jordmandel
  • krasse

    • slingerkrasse
    • St Clements (kompaktväxande, orange i olika nyanser)
    • Alaska Scarlet (kompaktväxande, röd med marmorerade blad)

  • månadssmultron


Jag väntar med spänning...

Saturday, April 21, 2007

Planer och pesto


Igår avverkade jag basilikan och gjorde pesto. Det blev en liter. Idag har jag ont i huvudet, eftersom jag inte tål så mycket vitlök som man får i sig när man försöker äta stora mängder pesto snabbt. Heh, jag visste mycket väl vad jag gjorde, och jag måste erkänna att det var det värt. Som tur är går pesto att frysa, och våra kompisar på knytisen idag drog i sig en hel del. De höll alla med om att om man nu måste prioritera mellan nötter och vitlök så prioriterar man vitlök.

Idag har jag suttit och planerat nästa såddomgång. Dvs. jag spred ut alla de fröpåsar jag har tillgängliga över ett bord och antecknade vilka växter som skulle sås på baksidan av ett kuvert. Jag konstaterade att jag måste dokumentera mina ansträngningar mer. Den här veckan har jag skördat mina första skördar - men jag är inte helt säker på när de såddes, och vet jag inte intervallen mellan sådd och skörd kan jag ju inte planera såddcykler och hur jag ska överlappa sådderna i de olika backarna. Nästa sådd kommer med andra ord att dokumenteras bättre - på baksidan av ett kuvert, ity att gamla kuvert är en aldrig sinande källa till papper (och dokumentation är en aldrig sinande källa till anteckningar).

Jag skrev också en liten önskelista över vad jag vill köpa från Impecta nästa gång

  • Smultronspenat
  • Sockerplanta
  • Okra
  • Ängsyra

Så får vi se om jag är snäll mot mig själv sen när studiemedlet kommer...

Thursday, April 19, 2007

Moraliskt dilemma

Jag har fått ett moraliskt problem som jag inte riktigt väntade mig. Den enda stora debatt om trädgårdsarbete som jag kan minnas är huruvuda man ska använda gifter för att bekämpa ohyra och det verkar majoriteten vara överens om att man ska vara försiktig med.

Men

Jag är en av de få, kanske den enda, i Sverige som försöker odla grönsaker i stor skala inomhus. Det gör att mitt faktasökande blir intressant, jag får ofta plocka delar ur böcker och hemsidor som egentligen handlar om andra saker. Trädgårdsböcker för små trädgårdar har visat sig vara den bästa källan när jag vill läsa på svenska. Och eftersom det finns många fördelar med att läsa in fakta på sitt eget språk gör jag gärna det. Är man den enda svenska som odlar grönsaker i kruka finns det dock inte så många hemsidor att tillgå.

Däremot har jag upptäckt att det finns svenskar som odlar växter hemma, sådana växter som inte är klassiska krukväxter. De odlar droger.

Under mina faktasökningar har jag hittat åtminstone ett forum för drogodling, helt öppet och sökbart för Google. Hittills har jag konsekvent vägrat att gå in på dem. Jag är själv absolutist och så känslig för stimulantia att jag inte ens tål alla örtteer*. I allmänhet missionerar jag inte om att avstå från sprit, för det är tämligen uppenbart för mig att de flesta kan hantera drycken och då kan man väl få ta sig en nubbe eller två. Däremot är det fruktansvärt påfrestande för mig att lyssna på eller läsa ett resonemang om att droger inte är så farligt och att det är väl upp till var och en om man vill punda. Särskilt som det ofta är så att personen som för resonemanget inte är mottaglig för argument utan mest vill hamra in sin åsikt.

Som ni förstår är jag inte road av droger, och många är ju dessutom förbjudna, både att äga och odla, så vad gör jag med alla de träffar jag får på drogodlarforum? Dessa människor måste ju vara experter på att odla växter i små och mörka utrymmen. Är det inte litet onödigt att experimentera sig fram till kunskaper som redan finns och som man kan läsa sig till på några minuter?

Kanske. Jag vet inte. Jag har sett droger föröda flera människors liv, det känns som om det här är fel sätt att vinna kunskaper om trädgårdsodling.

*Jag läser alltid på paketen innan jag köper örtteer. Det finns en fördom om att örter är milda och ofarliga, men man ska komma ihåg att både opievalmo och cannabisplanta är örter - och de är bara de allmänt kända örterna med stark påverkan. Det finns många fler, särskilt bland våra vanliga kryddor.

Tuesday, April 17, 2007

Kuriosastadiet


Jag kan inte motstå att posta en bild på grönsaksdelen av den kycklinggryta jag gjorde i går. Allt det där gröna har växt inne hos mig. Det är fransk dragon, portlak och ett majroveblad. Det ser så fräscht ut innan man har kokat grytan och alltihop krympt ihop till spenatgröna småtrådar.

Min odling har nu nått kuriosastadiet. Jag dricker allt som oftast te på egen mynta och kommer snart att avverka skogen av basilika till förmån för hemgjord pesto. I vårt kök ligger några små hemodlade citrusfrukter, redo att bli marmelad. Eller snarare marmeladkrydda eftersom de smakar ganska bittert i sig. Salvian får jag nog torka och ge bort till vänner i små påsar - jag har alldeles för mycket av den. Det här stadiet är trevligt, men är ju långt ifrån en full försörjning för en familj. Nu kan jag i alla fall räkna på hur lång tid det kommer ta innan jag fått ruljansen igång och kanske kan få ut fulla skördar.

Jag tror att det blir två år, osäkerhetsmarginalen har jag ingen koll på. Orkar ni hänga med så länge?

Sunday, April 15, 2007

Nu börjas det...


Jag kunde inte motstå att fotografera mina små penséer i mer smickrande ljus. Förra fotot fick ett sånt fruktansvärt rödstick. Det visade sig att de inte är så mycket misstag ändå - penseer är ätbara, och har med andra ord en plats i det här huset. Jag har inte vågat smaka, dock, eftersom jag inte vet hur pass mycket gifter odlaren har använt när han drog upp dem. Om jag får en sekund över (hahaha*) kanske jag kan ringa och fråga.

Jag börjar dessutom definitivt få överflöd av en del växter som jag odlar. Basilikan kommer snart att begära rösträtt eller inhysa mimmothar om jag inte lär mig göra pesto snart. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med salvian - och till och med den franska dragonen börjar se aggresiv ut.

Och just det; tror ni jag kom mig för att verkligen skola om portlaken? Nä, jag får nöja mig med att gallra istället. Men jag behöver inte oroa mig - den går ju att använda som spenat....

*Uppmärksamma läsare har kanske märkt att bloggen hickat rejält den senaste veckan. Jag har fått jobb och håller på att anpassa mina scheman. Fem sysslor ska in på tid som räcker till tre, och jag håller på att klara det! Jay!

Friday, April 13, 2007

Prismas stora bok om Den lilla trädgården - recension


Jag erkänner; jag är inne i en period då jag köper böcker för att titta på bilderna. Den här boken är idealisk. Här finns det glimrande blommor på varje sida, och redskapen är antingen blankt nya eller estetiskt tilljordade (jag är särskilt imponerad av hur man klarar av att plantera om och gräva i jord utan att få ett uns mull på händerna). Boken är tänkt som ett uppslagsverk, och varje uppslag innehåller en pedagogisk översikt över ett arbetsmoment eller en företeelse som är knutet till en liten trädgård. Här finns extremt många arbetsinstruktioner som får nästan vad som helst att verka lätt. Trädgårdsdesign, maskkompost, krukodling, dammbygge och litet till går att klara av med hjälp av den här.

Avsnittet om krukodling är sådär. Det handlar mer om att måla korgar och klippa buxbom än att få till självvattning och vilken sorts kruka man ska ha till vad. Man får dock en liten ritning till en självvattnare och tips om vattenhållande kristaller. Mer matnyttiga saker i den genren hittar man i avsnittet om växthus. Vill man odla grönsaker inomhus ska man titta mycket på avsnitten om grönsaksodling i liten skala. De ger värdefulla instruktioner i intensivodling, som jag inte sett i andra nybörjarböcker. Som parkettodlare måste man intensivodla om man vill ha ut några mängder att tala om, så detta var verkligen en skänk från ovan. Man får också råd om hur man odlar stora grönsaker på litet utrymme, vilket är ett annat problem en parkettodlare brottas med.

Boken får 7 krukor av 10 möjliga.

Prismas stora bok om Den lilla trädgården
(Orginaltitel: The Small Garden Encyclopedia)
Red: Sue Philips
Prisma 2007
ISBN 978-91-518-4711-5

Tuesday, April 10, 2007

Olycksfall i arbetet...


...får jag väl kalla dem, de tre små korgarna med penséer som jag använt som dekoration på påskbordet. Visst är de söta! Och nu (naturligtvis) är jag alldeles för blödig för att kasta bort dem. Måhända planterar jag ut dem kring körsbärsträdet en tid, så får de stryka på foten när mina rügensmultron blivit stora nog att planteras ut.

Så får det bli.

Hoppas jag.

Sunday, April 08, 2007

Fora för svenska trädgårdsbloggar (och engelska)


Jag förlade just en kommentar till en av mina poster. Dvs. jag publicerade den, och när jag sedan skulle svara på frågan hittade jag inte kommentaren. Joppe frågade om jag kände till några svenska fora för trädgårdsbloggar eftersom han (hon?) inte kunnat hitta några. Jag beslöt att göra om svaret till en lite post här istället.

Det finns en webplats som både tillhandahåller blogservice och ett forum för trädgårdsbloggare. Den heter

Trädgårdsblogg och Gröna sidan
(the URL is http://www.tradgardsblogg.se)

Jag har inte tittat så mycket på den, så jag vet inte om där finns något utbyte av adresser, eller platsen har ett bibliotek över trädgårdsbloggar som inte använder deras egen blogservice, men detta är det andra webstället jag skulle besöka.

Det första är
Odla.nu
(URL http://www.odla.nu)

Sveriges största forum för trädgårdsodlare. De har ännu inte en plats för trädgårdsbloggare, men jag har en känsla av att många av oss besöker stället då och då. Alltså startade jag en tråd med namnet "Trädgårdsblogg och utbyte av adresser" (den ligger i forumet under "Småprat om trädgård", besök den och kasta ner några ord om din egen blogg.)

Om du känner för litet internationellt, engelskspråkigt surfande ska du starta turen på

Garden Voices
(URL http://voices.gardenweb.com/)

Jupp, Indoor Gardener är listad där (och det är jag hedrad över), och det var också där jag startade mitt eget bloggsurfande när jag var grön på trädgårdsbloggande. Här finns en massa intressanta bloggar att läsa.

Sist men inte minst ska vi inte glömma vår första internationella tävling för trädgårdsbloggar

Mouse & Trowel Awards
(URL http://www.inthegardenonline.com/mt/)

Saturday, April 07, 2007

Rosie och Simply Perfect Container Gardening - Recension


Glansiga magasin är litteraturens smågodis; de har glansiga omslag och är snabbt avklarade. Till skillnad från godis har man dem kvar även sedan man använt dem första gången, och de är inte fettbildande (särskilt inte om du går omkring medan du läser dem :-) ). När jag hittade Rosie på Nordiska Trädgårdar (som mässan heter - den har alltid varit Trädgårdsmässan för mig) beslöt jag mig för att recensera den tillsammans med en engelskspråkig tidning i ungefär samma stil.

Rosie

Jag tyckte omdelbart att Rosie var en sympatisk tidning. Den handlar mycket om odling på små utrymmen och har många artiklar om balkongodling. I tidningen jag tittat på, som också är premiärnumret, finns inte mycket om grönsaksodling inomhus - men det är också en liten hobby i Sverige....

Hm, jag ska nog maila dem och föreslå att de gör ett reportage hemifrån mig, hehe.

Nå, detta är en tidning av den hjälpsamma sorten. Här får vi både ritning på hur man bygger sin egen blomlåda - en stor sak för en hel blomrabatt, och instruktion i hur man odlar sin potatis både i hink och ute. Eftersom jag är en bläddrare som mest hämtar inspiration från bilderna är jag petig med layout och bildharmoni, och här är jag nöjd. Nu ska jag bara se till att delta i deras lotteri där man kan vinna "Känsla för jord", för den boken står högt på önskelistan. (Och det är klart att jag vinner, eller hur?)

Simply Perfect Container Gardening
Better Homes and Gardens Special Interest Publications

Det här är ett magasin från USA, och det är också av den hjälpsamma sorten. På sidan 5 hittar vi till exempel en zonkarta över USA, vilket kan vara till nytta även för oss. Trädgårdsintresset blir allt mer internationellt, och det här är en bra referenspunkt när man ska jämföra sina odlarmödor med trädgårdsvänner som befinner sig i landet på andra sidan pölen. (Själv har jag naturligtvis användning av den när jag speglar denna blog i Indoor Gardener.) Däremot är det inte ett bläddervänligt magasin på samma sätt som Rosie, och det beror på bilderna. Bildkvaliteten är en aningens dålig, vilket gör att bilderna får en gräll biton som gör det svårt att titta på dem om man har litet ont i huvudet - eller baksmälla, vilket du vill.*

Artiklarna är lika långa som i Rosie, men går mer på djupet, och jag fick slita mig lös ur mer än en av dem för att de var så intressanta. Tyvärr inget om grönsaksodling och jag är inte helt förvånad - de som odlar grönsaker inomhus verkar inte intresserade av odlingens estetiska aspekter, och detta magasin handlar mycket om estetik. Här finns många hjälpsamma tips om färgkomponering och val av ögongodis. Det enda tråkiga är att detta är en specialpublikation från Better Homes and Gardens; den kommer med andra ord ut bara en gång om året. Attans!

*Tro inte att absolutister slipper baksmälla - den får bara ett annat namn, och man har inte ens fått ha roligt för den.

Wednesday, April 04, 2007

Stora planer - små plantor


Detta är snart en exjulgrupp...



Det är stora saker på gång i min inomhusträdgård; jag ska plantera om för första gången. Jupp, det är sant; trots att jag odlat saker sedan jag var sju har jag aldrig planterat om förut. Jag har vaga minnen av att ha försökt och misslyckats hårt en gång, och sedan dess har åsikten att 'det är alldeles för komplicerat och besvärligt' rotat sig i mitt sinne.

En sån inställning driver mig till vansinne hos andra, så varför ska jag gå och spara på den själv? Alltså har jag bestämt mig för att plantera om mina portlakplantor när de verkar stora nog. Och de börjar nå det stadiet nu. Jag är nervös...

Jag har också insett att jag måste (flämt!) slänga en del av de växter jag har hemma. Den där julgruppen som jag för en gång skull lyckats hålla liv i måste gå till sina fäder, precis som flaskliljan jag fick av mormor när jag var tio. De tar upp värdefull plats, och går inte att äta.

Dessutom har tidningen Rosies instruktioner om hur man odlar potatis i hinkar haft underlig effekt på mig. Jag går och stirrar på tomma golvytor och funderar på hur jag omärkligt ska klämma in 14 potatishinkar i lägenheten. Potatis tar ca 14 veckor på sig att mogna, nämligen, och med 14 hinkar kan jag skörda och så en hink i veckan. Ibland vet jag inte om jag är galen eller geni...

Monday, April 02, 2007

Världens största plantskalle...


...har varit på Trädgårdsmässan i Stockholm. Jag har tyckt om trädgårdsmässor ända sedan jag var liten och blev ditsläpad av mina föräldrar. De är för mig en sorts tivolin där man kan få se allt möjligt, robba utställare på godis och plocka på sig broschyrer. Årets trädgårdsmässa får dock en svag trea på en femgradig skala. Trea blir det eftersom jag var väldigt trött, och inte riktigt vet om det bleka intrycket beror på mig eller på mässan själv.

I år kunde jag förstå de som tycker att det är för litet växter på trädgårdsmässor. Det var väldigt mycket trädgårdsredskap, bubbelpooler och designnipper. Det gjorde mig otålig, eftersom jag var där för växternas skull - men jag måste erkänna att det mesta som salufördes faktiskt skulle användas i trädgården. Mitt stora klagomål är att arrangören valt att lägga alla trädgårdsföreningar i en egen liten sal. Om odlarföreningarna och de övriga utställarna hade blandats jämnt hade mässan blivit långt mer tilltalande. Mer odlargnista bland bubbelpoolerna och gummiskorna.

Bjudgodiset var det dåligt med den här gången, och eftersom jag ansträngde mig att inte köpa upp en massa fröpåsar - Impecta hade en stor monter där, slog min köplusta över i magasinsinköp istället. Av någon anledning hittade jag inte Allt om Trädgårds monter, utan lyckades stryka kring Hus & Hems flera gånger - jag var som sagt litet trött, och de hade en morgonrock som lockade. Däremot hittade jag Rosie, ett nytt odlingsmagasin som verkar lovande.

Och visst fanns det många intressanta växtåterförsäljare. Holländarna (två olika företag) hade två stora montrar. Ett folk som är känt för sin handel och sin trädgårdsolding - jag borde inte ha blivit förvånad. Lite impad blev jag dock av att de tog så allvarligt på sin uppgift att de till och med lärt sig svenska. Impecta visade sin storhet, även om de inte hade med sig sina fröpåsar för knölvial. Jag hittade ett annat företag i en monter som Ann, mitt sällskap, förklarade vara en sorts Impecta för snobbar, men de hade inte knölvial, inte heller fröer.nu som stod med en stor monter Thompson & Morgan fröer, och det var lika illa hos lord Nelson som bor i Småland (och inte i Skåne som Weibulls gör).

Det som imponerade på mig mest var dock alla odlarföreningar som fanns. De fyllde som sagt en egen liten sal. I Sverige har vi en rosförening, en pelargonförening, en fuchsiaförening, en koikarpsförening, en chilipepparförening, en örtodlarförening, två föreningar för ekologisk odling, två föreningar för odlare i största allmänhet och en förening för koloniträdgårdsodlare som alla lyckades ställa upp montrar i en rikstäckande trädgårdsmässa (nåja, det faktiska upptagningsområdet för den är väl ca fyra miljoner människor). Med tanke på att jag säkert inte lyckats ta med alla föreningar som hade monter, och att vi är nio miljoner människor i det här landet så kan jag bara säga det som jag många gånger sagt förut; vi är ett genomförenat folk.

"Har jag alltid varit sån att jag letar efter saker som inte finns?" frågade jag Ann när vi avverkat ännu en återförsäljare som inte hade knölvial.
"Jag försökte förklara det för min kollega" svarade hon "Vi två är sådana att vi inte bara köper en tulpan - nej, vi köper en speciell sorts gul och rödspräcklig tulpan..."
"...som i rakt nedstigande led är släkt med den tulpan som startade tulpanfebern i Holland" fyllde jag i.
"Precis, och är det så att några av spräcklorna sitter fel, så förklarar vi det för alla som vill höra på."
Jodå, där fångade hon oss båda i ett nötskal. Och när jag sent omsider lyckades ta mig ut från mässan, och påbörjade resan hem med tom plånbok, en massa tidningar, några fröpåsar och en rosengeranium i påse, samt en gigantisk citrusplanta i famnen (jag droppade små apelsiner efter mig hela vägen mellan Stockholm och Uppsala), så kändes det som som jag kommit ut från ett tjugofyratimmarsparty, och jag kunde inte låta bli att tänka
"Var det här en så god idé? Egentligen?"