Spirning av majs

Jag lovade en bloggpost om majs som klippgrönt - och den kommer nog att bli kort. Det är nämligen inte så komplicerat.

Det började med att jag groddade majskornen - det gick jättbra. Groddarna smakade beskt först, och hade en lustig söt eftersmak. Kruxet var att större delen av majskornen fanns kvar, och de var stenhårda. De skulle nog ha mjuknat om jag använt mig av groddarna i någon form av kokad maträtt, men jag kom mig inte för att prova innan jag bestämde mig för att spira nästa omgång.

Eftersom spirningar / klippgrönt ska vattnas underifrån har jag byggt fyra mindre självvattnande krukor av IKEAs billiga plastboxar (SAMLA). På det viset kunde jag utnyttja fönsterbrädan bättre. En vanlig självvattnande kruka går nog lika bra, precis som vilken annan lösning som helst för att vattna underifrån. Sedan lade jag majsen i blöt i sex timmar till ett dygn (jag minns inte så noga) för att bättra på groningen. Det fungerade bra, jag kunde se groddarna under fröskalet när jag sådde dem i lådan, och efter en rekommendation i Allt om Trädgård #6 täckte jag fröna med sand istället för jord.

Tjugo liter sand är för övrigt tungt! Det blev en säck över när jag byggde balkongsandlådor till min son, och att släpa ut den ur jord- och kruksskåpet blev ett äventyr som det borde skrivas episka sånger om. Jag använde dock inte allt den här gången.

Majsen var uppe inom 48 timmar och växte så det knakade. Kanske berodde det på att den var 'förgroddad', men det kan också vara att jag använde mig av "popcorn" köpta på Hemköp. Kommersiella odlare tenderar att favorisera snabbväxande grödor. Hur som helst kunde jag ta mig en rejäl sallad inom sju dagar. Både beskan och den söta eftersmaken hade då tonats ner litet, men allt var högst ätbart.