Sådär! Nu är potatisarna satta på groddning! I år blir det Amandine och Maris Peer för hela slanten - det som jag inte sätter i första omgången kommer jag att skicka till svågern för utsättning i hans potatisland. Marispotatisarna köpte jag på Nordiska Trädgårdar, så jag tänkte att den här posten ska handla om de olika fröleverantörer jag tittade närmare på (det fanns alltså fler).
Impecta känner ni till vid det här laget. De har ett stort och roligt sortiment av ovanliga fröer, både svenska 'arvesorter' och utrikiska intressanta saker (drakblodsträd till exempel). Jag stannade till och köpte litet sparrissallat hos dem, bara för att det gick.
Det här året tog jag mig också tid att titta på Runåbergs fröer. Runåbergs hör till samma kategori som Impecta - de är fröernas märkesbutiker, det är där man handlar 'när man kan'. Det är av en god anledning. Båda två har ett bra sortiment och stora ambitioner. Runåbergs är dock mer gröna än Impecta, och även om de har färre sorter (inte så svårt eftersom Impectas hör till det största på svenska marknaden) så har de större andel ekologiskt odlade fröer. De har också den fördelen att man kan välja storlek på fröportionen, beroende på fröstorlek kan man köpa upp till 100 gram och lägsta portionen pendlar mellan 5g (små frön) och 20g (stora frön).
Det ska erkännas att jag länge hade svårt att förstå Runåbergs storhet. Jag har ofta varit inne på deras hemsida, men hemsidor är trots allt inte fönstershoppingvänliga, och det var nu när jag fick tag på deras stora katalog som jag insåg vad det handlade om. I den hittar man många bra odlingsråd, plus en tydlig tidsangivelse på när växten kan tänkas vara skördemogen. Den är en trevlig läsupplevelse, men om man inte är tidigare kund måste man se till att få tag på katalogen från 2008. För att spara papper och porto har företaget bestämt sig att skicka ut tunnare uppdateringar (2009 är ett dubbelvikt papper) framöver som komplement. Räds dock inte - 2008 år katalog går att bläddra i i flera skepnader på deras hemsida.
Potatisen köpte jag från Larsviken. De hade både förra året och i år ett bibliotek av potatisar av alla de sorter, former och färger som finns att få tag på. Blå Kongo sålde slut på ett tidigt stadium, så jag fick nöja mig med en snabbväxande delikatesspotatis. Inte direkt så att jag lider...
För de riktiga odlings
2 comments:
Blue Kongo behöver du verkligen inte sakna. Dess ända fördel är den effektfulla färgen, smaken är rent medioker.
Misstänkte det. Fast ibland är det kul med blått potatismos - om man vill göra mattavlor och imponera på gästerna etc. :)
Post a Comment