Ett nytt sätt att ge sig på mördarsniglar

Det mest intressanta på en mässa hittar man ofta i den mindre stånden. Förra året hittade jag en hudkräm baserad på snigelslem som var fruktansvärt effektiv - jag ångrar att jag inte köpte en burk eller två för försäljaren stod inte på Nordiska Trädgårdar i år. Däremot hade årets fynd en liten likhet med den, företaget ägnar sig nämligen också åt sniglar. Det heter MicroLivestock och har specialiserat sig på små köttdjur.

Eftersom jag planerar ett akvakultursystem har jag stött på mikroboskap tidigare. Det är enklare än det låter, det är djur som kaniner, marsvin och sniglar som alla kan bo i små utrymmen och odlas för sitt kött skull. Ibland räknas också grisar till den kategorin, men det tycker jag är att tänja på begreppen väl mycket.

MicroLivestock tar går dock några steg längre med sina produkter, och "produkter" är precis vad man kan kalla det, för det är genmanipulation involverat. Stjärnprodukten är en variant av spansk skogssnigel, deras första lyckade designerdjur, som de tagit fram för att dels tömma naturen på detta gissel, dels förse oss med lättfångat och välsmakande protein. Den manipulerade genen är dominant, vilket gör att om man släpper ut några designersniglar så kommer de snart att ha överfört sina egenskaper till alla nästkommande generationer mördarsniglar i området.

Och vad är då egenskaperna? Jo, de har inte längre det sega slem som utmärker den vanliga spanska skogssnigeln, de har ett vanligt snigelslem vilket gör att snigelfångande rovdjur får lättare att ge sig på den. Den syns bra, är dagaktiv och den smakar gott. Nej, den smakar inte kyckling - eftersom företaget är amerikanskt i grunden smakar den nötkött. Jag fick smaka några bitar "snail jerky" som man sålde i montern ungefär som chips. Nu är inte jag speciellt förtjust i beef jerky, så jag vet inte om det var gott eller inte, men idén var ju lovvärd. Sniglarna är lätta att odla att inomhus, lätta att slakta och 'självförstör' sig om de råkar rymma ut i frihet. (Ni skulle sett deras miner när jag antydde att det där sistnämnda kanske inte var hundraprocentigt säkert.)

Men det var inte bara sniglar, MicroLivestock jobbar också på att utveckla miniboskap av olika sorter. Ni skulle ha sett videon som gick på autorepeat i båset! En minicollie av minsta sorten rusar runt och driver något som vid första påseendet ser ut att vara ett gäng förvuxna marsvin. Sen inser man att det är får, får i samma skala som collien. Detta var dock inte genmanipulationer, utan man hade utgått från en småväxt ursprungsras och avlat sig neråt tills man nått önskad storlek. Fördelen med den metoden var att man snabbt fick fram robusta djur med stabila avelsegenskaper, och företaget jobbade nu med att få fram minikor på samma sätt. (Genmanipulationer kräver ett antal extra testgenerationer för att man ska kunna reda ut om genterapin fått några sidoeffekter - den ger ofta en försvagning av djurets kroppskonstitution.)

Om inte minikorna skulle fungera jobbade man också på mjölkgivande väddurskaniner, där man inte bara skulle få mjölken att smaka komjölk, utan också blockera den mekanism som fick honan att gå i sin när ungarna blivit stora nog. På det viset skulle man inte behöva trötta ut djuret med alltför många födslar. (Men jag undrar om inte den chimerismen blir lite väl magstark för djurvännerna ändå.)

Genmanipulerad mat är ju inte populärt just nu, så jag kan tycka att det är modigt att ställa sig med en monter på nordens största trädgårdsmässa. Vill ni veta mer om företaget kan ni titta på deras hemsida (enbart på engelska tyvärr - de är väldigt nya i Sverige).

MicroLivestock

[Tillägg 2:a April; som ni kanske förstod var det här årets Aprilskämt. MicroLovestock finns inte. Däremot finns hudlotion gjort på snigelslem...]