Det har länge varit torrt i bottentråget på min hemgjorda maskkompost. Enligt de som kan ska överskottsvätska rinna ner där och kunna användas som "kompostte", dvs. flytande gödning att blanda i när jag vattnar. Men min maskkompost verkade ha fått den ideala vätskebalansen redan från början, så jag slutade se efter om det hänt något...
...ända tills i förrgår då maken välte ut några deciliter svart "maskkiss" när han skulle möblera om i trappskrubben. Han blev litet trött, både för pölens skull och för att han förslösat värdefull gödning. Vi beslöt oss dock för att inte gråta över spillda droppar, och redan idag hade tillräckligt med vätska runnit av för en vardagsgödsling.
Så mitt i frustrationen över att allt går långsammare än jag vill växer också stoltheten över att jag kommer närmare och närmare målet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment