Vad tror ni döljer sig under det här gamla reklambladet? Just det, maskar, det har jag redan sagt. Men innan jag lyfte på pappret visste jag inte hur det stod till med dem (det finns en bild längst ner, om ni vill titta). Maskkomposten har fått stå orörd i över en vecka, medan maten de skulle få har lagrats i en sluten, emaljerad metallburk på diskbänken. Det är både en välsignelse och förbannelse att den burken har ett fönster så att jag kan se vad som finns därinne - och hur det mår... Just maskkomposten har gett mig flera mentala trösklar; det moln med sorgmygg som brukade lyfta från den var definitivt avskräckande, och att tömma grönsakrens och brödsmulor som legat och gottat sig i över en vecka är heller inget jag ser fram emot. Ironiskt nog är det sistnämnda självförlängande, jag vill inte tömma gammalt rens som sedan blir ännu äldre rens som jag ännu mindre vill tömma och så vidare tills burken är helt full och jag tar mig i kragen.
När jag tog fram maskkomposten idag var alla sorgmyggor borta. Jag hoppas att långa perioder av mörker är precis vad som krävs för att de inte ska trivas. Det kan också bero på att jag övergått från att gräva ner maten i bäddmaterialet till att lägga ett vått reklamblad över det - helt papper är svårare att gräva i för den som vill lägga sina sorgmyggägg i det. Kompostmaskarna själva kan ta sig igenom, om ni tittar noga så ser ni en maskrumpa som sticker upp genom pappret nära översta, högra hörnet. (Nej, den moonar mig inte, den är bara för lat för att krypa ner ordentligt.) Med tanke på att färgtryck gärna innehåller oätliga färger kommer min första förbättring av maskkomposten bli att byta ut bladet mot brunt råpapper.
Jag var rädd att komposten skulle bli ännu ett av mina sorgebarn, men när jag lyfte på 'täckelsen' mådde den bra. Maskarna har hunnit göra en massa maskbäbisar och det är ett gott tecken. Det jag ska göra nu är att ta nästa bytta (jag gjorde två redan från början), skapa avdelare till båda komposterna och dela det befintliga kompostmaterialet på dem. Litet längre fram måste jag också ta reda på exakt vad man gör med nyskördat maskbajs. Det är helt luktfritt, så jag hoppas att jag slipper mentala spärrar på den biten.
Till sist, ett litet familjefoto på mina maskar. Jag funderar på ett lämpligt namn åt dem; Kurt-Sara eller Anna-Bo eller nåt :)
No comments:
Post a Comment