Tuesday, June 23, 2009

Svåra beslut

Som ni märkt har jag inte bloggat på några dagar - det har varit en tid av svåra beslut och det har tagit på krafterna. Vi tittade på ett hus i Torsdags som har 7500kvm stor trädgård och som ligger utanför Uppsala - och vi blev kära hela familjen. Trädgården var inte bara stor, den var vacker, med en lada för eventuella företag och en gäststuga som hade kunnat vara undantagsstuga för åldrande svärisar eller skrivarstuga för en författande mamma. Sonen sprang runt i trädgården i ett ständigt kvillrande, och pappa kunde konstatera att där fanns både springvänliga gräsmattor och en ravin lagom stor att klättra runt i - när ättelägget själv blir äldre.

När det är så, då är det svårt att konstatera att vi i alla fall inte ska köpa stället. Det låg för långt ifrån saker som vi vill ha tillgång till; rätt* skolor, bibliotek och museum. Ja, ni läste rätt - vi är en familj vars uppfattning om ett lyckat boende är att ha tillgång till minst ett museum och ett bibliotek, en trädgård är grädde på moset. Dessutom skulle vi hamna så långt ifrån våra vänner att vi helt skulle tappa kontakten med dem, och när saker och ting står och väger på det här viset är det människor (dvs. vänner och familj) som får prioritet över materiella saker.

Jag säger det igen, det var ett svårt beslut. Kanske låter det konstigt, men det var en tröst att när mäklaren ringde oss igår och det visade sig att budgivningen redan hunnit så långt att priset låg 250.000:- över det pris som vi kunde tänka oss att ge för stället (och, kan jag tillägga, det låg nästan en halv miljon över utgångspris). Jag hoppas att huset och trädgården köps av några tar hand om dem precis lika väl som de gamla ägarna. Det är sällan man ser något som blivit så älskat.

Ett annat svårt beslut jag tvingats ta är om Parkettodlarens framtid. Det har gått trögare och trögare att blogga, och jag har lekt med tanken på att lägga ner bloggen helt. Nu vill jag inte det; jag är precis på gränsen till att lyckas med experimentet - jag börjar få in odlandet i fingrarna och vet vad jag ska satsa på för att kunna få skörd hela tiden, nu är det "bara" att trimma in rutinerna så att det verkligen funkar. Men nu när jag jobbar har jag ont om tid, så pass att jag måste dra ner på bloggandet för att hinna med att ta hand om växterna. Och det är klart, en parkettodlarblogg utan odlingar vore tämligen bortkastat.

Jag har alltså bestämt mig för att dra ner på uppdateringarna av bloggen, men att ändå fortsätta blogga. Framöver kommer Parkettodlaren att uppdateras på Tisdagar, med eventuella bonusuppdateringar om någon planta ser extra vacker ut och behöver fotas :).

Den tid jag tjänar på detta kommer jag använda till en rad olika saker - för parkettodlingens del blir det mycket sjukdoms- och ohyresbekämpningar. Jag har tröttnat på att se en planta resa sig fint i fröet bara för att några dagar senare tvingas ge upp på grund av bruna eller utsugna fläckar över det hela. Det krävs rejäla åtgärder för att få bukt med det här. Dessutom har jag en del stora projekt på gång som kräver grundförberedelse; jag måste lära in flera olika mjukvaruprogram och rätt mycket annat också för att kunna göra det jag vill. Fördelen med att jag tar mig tid för det här ("tid" hoppas jag motsvarar ungefär ett år) är att när jag återgår till full fart igen, så kommer Parkettodlaren att svinga ut i cyberrymden via fler kanaler än bloggande.

Så, Parkettodlaren går nu in i en kontrollerad blog fade, men det är en fade som leder till något gott.

*Det där låter snobbigt, men vi är något av ufon i vår familj, och med en familjehistoria där två generationer på båda sidor utsatts för mobbing vill jag inte att min son ska bli den tredje, så jag håller noggrann koll på skolorna för att hitta en där han kan passa in. Jag tror att jag har hittat en, och jag hoppas att den håller kvaliteten fram tills att han börjar skolan.

6 comments:

Esbe said...

"Jag trugar mig djupt" som Pumba sa - jag tycker att du har tagit ett bra beslut angående bloggandet.

Synd på huset! Men ni har sunda tankar angående det hela, tycker jag. Självklart ska barnet gå i en skola där han kommer att trivas, det är inte alls snobbigt!

Glad sommar!

Allers Trädgård said...

Då får man se fram emot tisdagar helt enkelt! Lycka till med att hitta drömhuset/trädgården/skolan och allt, rätt var det är dyker det upp, och jag håller verkligen med om att man bör sätta närhet till saker man tycker är viktigt, som familj och vänner, högt.
Kram!
/Emma

Rosengeranium said...

Tack hörrni! Det värmer!

msn00b said...

instämmer med föregående talare,
jag blev alldeles vrm i hjärtat när jag läste om skolplaneringenbåde jag och min sambo har samma erfarenheter och det finns banne mig inget viktigare än att ha kontroll på den situationen (men gud vad stark man blev, det räknade de nog aldrig med att man skulle komma ut starkare på andra sidan, tji fick de).
De flesta intelligenta och intressant människor jag känner är ufon, inklusive jag själv och min sambo. Ufon är helt enkelt lite roligare människor att ha omkring sig :-)

Lilla B said...

Tisdagar får det bli!

Rosengeranium said...

msn00b: Just det - vi är ufon och stolta över det! :)

LillaB: Bra!