Thursday, September 20, 2007
Dags att surfa!
Fint foto va? Det är Biosphere2 i motljus (fotograf: flickralias ericvh, du hittar hans profil och fler av hans bilder här). Biosphere2 är en sorts jättelik evighetsträdgård, den byggdes på fullaste allvar för att vara helt självförsörjande även på saker som syre och vatten. Därinne finns savann likaväl som ocean och stäpplandskap... 1991 flyttade sex personer in för att studera det ekosystem man byggt upp, och portarna låstes och förseglades bakom dem. Meningen var att ingenting skulle tillföras utifrån, inte ens minsta molekyl luft. Syftet var att... var att...
Det var ju det. Det jag fick höra via media då det begav sig var att Biosphere2 var en vetenskaplig förstudie inför bemannade rymdfärder (det är åtminstone vad jag minns). Men det visade sig snart att de sex bionauterna inte var riktigt överens. Debatten gick om detta var ett vetenskapligt projekt, ett kommersiellt företag (det var privata intressen som betalade hela härligheten) eller kanske till och med en gigantisk konstinstallation? Folk som varit vänner länge blev där så osams att de inte talade med varandra på flera år efter att de lämnat Biosphere2. Att syret tunnades ut och maten inte räckte till bidrog säkert till osämjan.
Kanske hade bråken kunnat undvikas om man tittat litet på tidigare studier av hur folk reagerar när de befinner sig isolerade i en liten grupp. För det finns faktiskt folk som lever under liknande förhållanden, även om de inte har tillgång till en bonsaiocean. Ett exempel är människor som ger sig ut på långsegling, och ett annat - det som de flesta studier är gjort på - är de forskare som ger sig iväg till Antarktis och bor där helt isolerade i sex månader.
Idag är det Arizona University som förvaltar Biosphere2, och man får faktiskt besöka stället; guidade visningar hålls mot en peng. Får jag chans att besöka USA igen ska jag nog ta mig dit. Jag är litet svag för projektet, för vad är mitt lilla grönsaksprojekt om inte något liknande - ett försök att skapa ätbart liv på en helt knäpp plats. Och visst stämmer det till eftertanke att stora delar av projektet föll på att man inte brytt sig om (?) att leta upp tidigare insamlad kunskap. Jag ska nog lägga litet energi på att förstå mig på vanliga krukodlare och leta upp föregångare inom parkettodlingen. Vi hörs!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment