Då var det dags för en ny bildsvit över trädgårdarnas utveckling
Först ut är min tripsdrabbade örtagård. Jag ber om ursäkt för det suddiga fotot - min kamera och jag är inte överens. Jag vill kunna ta snygga närbilder, den säger att den inte kan. Hur som helst har jag nu sprejat trädgården flera gånger om dagen med vanligt vatten taget ur torktumlaren. Växterna mår bättre, även om de inte mår bra. Persiljans nya blad har långt färre torra fläckar än de som suttit ett tag. Jag vet fortfarande inte om det är tillräckligt, men det ser hoppfullt ut.
Här har vi rotsaksträdgården, och här växer det så det knakar. Det är dags för ännu en gallringssallad. Jag måste också be maken om ursäkt för posten om att han gjorde sallad på min förra gallring innan jag hann fota - det var jag som hade bett honom om det. Min enda ursäkt är att man blir glömsk när man blir hungrig....
I den här krukan är jag litet orolig för jordmandeln. Den slokar oroväckande och bladen verkar glesa ut sig. Krassen växer på bra, men jag önskar egentligen att den var mer kompakt i växtsättet. Nästa gång jag planterar och planerar för krasse måste jag placera den annorlunda.
Kanske kan jag placera den bredvid den här. Här syns det tydligt varför jordmandel är klassat som ett "noxious weed" i USA. Plantorna i krukan är ungefär en och en halv månad gamla och har redan fyllt både krukan och luftrummet ovanför. Jag leker med tanken att dela på gänget när jag får tummen ur nästa gång.
Min kalamondin blommar. Det är för den här plantans skull som jag numer har torktumlarvatten i sprejflaskan - det är så gott som kalkfritt och citrusfrukter gillar inte kalk. Den här veckan har jag försökt spreja kalamondinen tre gånger om dagen. Det verkar som att det är en lagom mängd fukt för att den ska trivas, för varje gång jag lyckas hålla den takten börjar den blomma. Nästa inköp till parkettodlandet blir en eller två plastdunkar så att jag kan spara avhärdat vatten med och utan gödning till den.
Här ser ni varför det inte har hänt så mycket på parkettodlarfronten. Jag är uppbunden i ett annat projekt. Som synes har en del av mina parkettodlarsaker också blivit shanghaiade, ity att den stora krukan var en utmärkt torkställning för det virke vi höll på att olja in. Sonens smultron har med andra ord inte blivit planterade än, och jag hoppas att de överlever busvädret ute på balkongen.
Först ut är min tripsdrabbade örtagård. Jag ber om ursäkt för det suddiga fotot - min kamera och jag är inte överens. Jag vill kunna ta snygga närbilder, den säger att den inte kan. Hur som helst har jag nu sprejat trädgården flera gånger om dagen med vanligt vatten taget ur torktumlaren. Växterna mår bättre, även om de inte mår bra. Persiljans nya blad har långt färre torra fläckar än de som suttit ett tag. Jag vet fortfarande inte om det är tillräckligt, men det ser hoppfullt ut.
Här har vi rotsaksträdgården, och här växer det så det knakar. Det är dags för ännu en gallringssallad. Jag måste också be maken om ursäkt för posten om att han gjorde sallad på min förra gallring innan jag hann fota - det var jag som hade bett honom om det. Min enda ursäkt är att man blir glömsk när man blir hungrig....
I den här krukan är jag litet orolig för jordmandeln. Den slokar oroväckande och bladen verkar glesa ut sig. Krassen växer på bra, men jag önskar egentligen att den var mer kompakt i växtsättet. Nästa gång jag planterar och planerar för krasse måste jag placera den annorlunda.
Kanske kan jag placera den bredvid den här. Här syns det tydligt varför jordmandel är klassat som ett "noxious weed" i USA. Plantorna i krukan är ungefär en och en halv månad gamla och har redan fyllt både krukan och luftrummet ovanför. Jag leker med tanken att dela på gänget när jag får tummen ur nästa gång.
Min kalamondin blommar. Det är för den här plantans skull som jag numer har torktumlarvatten i sprejflaskan - det är så gott som kalkfritt och citrusfrukter gillar inte kalk. Den här veckan har jag försökt spreja kalamondinen tre gånger om dagen. Det verkar som att det är en lagom mängd fukt för att den ska trivas, för varje gång jag lyckas hålla den takten börjar den blomma. Nästa inköp till parkettodlandet blir en eller två plastdunkar så att jag kan spara avhärdat vatten med och utan gödning till den.
Här ser ni varför det inte har hänt så mycket på parkettodlarfronten. Jag är uppbunden i ett annat projekt. Som synes har en del av mina parkettodlarsaker också blivit shanghaiade, ity att den stora krukan var en utmärkt torkställning för det virke vi höll på att olja in. Sonens smultron har med andra ord inte blivit planterade än, och jag hoppas att de överlever busvädret ute på balkongen.
2 comments:
Det grönskar på väldigt fint!! Har du provat finklippt krasseblad i sallad? Smakar som rucola, nästan, ialla fall.
Jo, och tanken är att även min älskade Alaska Scarlet ska användas till detta. Jag hoppas på starkare smak än förra gången jag provade, då drunknade den goda krassesmaken i den allmäna grönskan.
Post a Comment