Saker som kryper och bits...

Häromdagen läste jag Slottsträdgårdsmästarens poster om att hitta en snok sju meter upp från marken. Igår gick jag ner på lotten för att rensa och vattna, och trampade i ett myrbo det första jag gjorde. Jag har ett antal svartmyrbon på min lilla plätt och deras invånare brukar vanligtvis vara snälla, men igår hade de genomlidit en varm dag. De kröp upp i mitt byxben och bet mig ända upp på låret - hela tiden medan jag jobbade. Saken blev inte bättre av att jag också skördade en del vinbär från en buske jag ärvt från tidigare ägare. Den busken beboddes nämligen också av bitska myror, så när det inte brände till på en omöjlig fläck under jeansen blev jag biten på händerna.

Sådana här naturupplevelser slipper man när man odlar inomhus, en reklam så god som någon (även om jag odlar utmomhus också). Samtidigt har vi det ganska lätt här i Sverige. En av mina kompisar är inflyttad från Australien. Hans värsta myrupplevelse var den gången när han deltog i en uppvisning av medeltida kampsport därnere. Iförd full rustning gick han ner på knä, rakt ner i ett myrbo. Myrorna kröp in under paddingen och stoppades en bit in av remmen som höll fast hans nedre benskydd. Utan att låta sig nedslås bet de upprepade gånger där de stod.

Huden på hans ben blev sedan blågrön och föll av, tillsammans med en generös portion av hans muskler. I flera år efteråt var benet smalare på just det stället. Sett ur det perspektivet har jag ingenting att klaga på...