Malabarspenaten har varit produktiv, men jag måste erkänna att jag inte är helt förtjust i den. Den smakar stjälk, litet som vissa sallader gör. Alltså bestämde jag mig för att riva ner den.
Jag tog ner en del av den förra veckan, det är därför den är så smal om midjan. Om ni tittar noga ser ni att den skickat rankor åt alla håll, slagit snaror om växterna ovanför, smugit in löpare bakom affischen på väggen och snott in sig i kedjorna till tilläggsbelysningen. Detta fick till följd att jag ryckte ner två plantor från ovanvåningen när jag gjorde mitt första nedtagningsförsök. Det ligger fortfarande krukskärvor på oåtkomliga ställen i biblioteket.
Jag hade klippt bort löv och stjälkar i en halvtimme innan jag kom så långt att jag kunde lösgöra nätet den klättrade på. Det blev lättare att komma åt efter det.
Här ser ni en klase bär. Bladsaften används av tradition till rouge och läppstift där den odlas - den är trevligt rödlila och gör sig bra mot huden. När jag smetade ut litet på handryggen blektes den till samma valör som rodnaden på en kind.
Även rötterna används traditionellt, så jag passade på att gräva upp dem för att ta en titt. Dåligt med mat på dem, så det är kanske inte konstigt att de 'bara' använts till medicin. Intressant nog används rötterna mot diarré medan blad och stjälkar används laxerande - det gäller att inte blanda ihop delarna här...
Här ser ni den samlade gren- och bladmassan. Stjälkarna fyllde en ordinär soppåse, så de åkte ut i kompostbingen i kvarterets sophus. Det känns litet bättre att göra så sedan jag fick reda på att Uppsalas samlade kompost rötas till biobränsle som används i stadsbussarna (för tillfället drivs ungefär halva bussflottan av denna gas - den andra halvan går på diesel). Maskarna under trappen får annat att festa på.
Bladen förvällde jag och frös in. Jag är inte helt säker på vad jag ska göra med dem. Som jag sa smakar de stjälk, men de har också den trevliga egenskapen att ge en asiatisk smakbrytning till soppor och grytor. Fråga mig inte vad det är som smakar "asiatiskt", det är bara så jag associerar när jag använder malabarspenaten i mat. Förmodligen kommer den här omgången att bli ingrediens i några av vinterns köttfärslimpor, vilka i sin tur kommer att vara kryddade med mycket vitlök, ingefära, sambal oelek och kinesisk soya.
Tuesday, July 22, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment