Jag vet att inte många odlare skulle göra det, men jag sörjer mitt ogräs. Det har att göra med att jag medvetet odlar just ogräs, men det känns ändå surrealistiskt. Det ni ser här ovan är min jordmandel, odlad i en för liten kruka och försummad en dag för länge. Jämför med hur den ser ut på förra bilden jag tog
En avsevärd skilnad, eller hur? Ändå tyckte jag redan då att plantorna borde omlokaliseras till något större för att kunna föröka sig bättre, och jag såg fram emot att kanske skörda mina första rotknölar i vevan.
Sedan kom det annat emellan, förstärkt av en mystisk virusinfektion som tar musten ur en utan att ge feber. Precis idag har jag börjat återfå krafterna och när jag började planera de nya trädgårdarna upptäckte jag hur illa det var ställt med mina skyddslingar. Jordmandeln är ett fruktat ogräs eftersom den rotsprider sig ungefär på samma sätt som kirskål, däremot tål den inte uttorkning - tror jag. Den är släkt med papyrusen, en mycket vattenkrävande växt, och ett av de få råd jag fått gällande jordmandeln är "glöm inte att vattna". Så nu är jag rädd att jag förlorat delar av odlingen precis när jag tänkte utöka den.
Jag lär få se ganska snart. Som tur är har jag en till odling i en annan kruka, så jag står inte utan plantor inför min stora nydaning.
3 comments:
Hej!
Jag bara undrar hur man använder och tillagar jordmandel? Hur smakar den?
Hälsningar från Ingrid
Den används på samma sätt som nötter och mandel. Rå lär den ska ha litet smak av cocos, hur den smakar tillagad vet jag ännu inte.
Anledningen till att jag odlar den är att den är ett gräs, vilket gör att nöt- och mandelallergiker tål den.
Den klarar sig nog. Tyckte inte att den såg riktigt uttorkad ut utan mera hängig.
Post a Comment