Parkettodling, litet eftertanke

Heh, Parkettodlaren har blivit utsedd till veckans Uppsalablogg på bloggen "Livet i en lagom stor stad" (Uppsalaliv). Jag är hedrad, och det kan vara på sin plats att summera experimentet så här långt.

Min första och största fiende har egentligen inte med odling att göra, den heter uttråkning. Ni vet, plötsligt får man en dipp i intresset och börjar ägna sig åt annat. Jag har fått en allvarlig sådan den här perioden. Den berodde på heltidsjobb och sjukdom, men det kan lika gärna vara ett trängande behov av att spela dragspel, lära sig cymriska eller dricka alkoholfria paraplydrinkar. Sådana dippar är en av orsakerna till att jag bara har självvattnande krukor och gärna använder långtidsverkande gödningspellets. Då är åtminstone grundbehoven täckta.

Och hur klarade mina odlingar dippen? Hyfsat, får jag säga. Mina småplantor av smultron och isört dog uttorkningsdöden, resten lyckades jag omplantera och de lever nu okej liv. De krasseplantor jag satte ut på balkongen för en ojämn kamp mot penseerna de delar kruka med, men de är å andra sidan friskast av alla plantor. Krassen inomhus hör till dem som drabbats av trips och nu sprejas med såpa.

Jag har också börjat experimentera med mindre krukor - även om jag fortfarande bygger dem av plastbyttor från IKEA (blir billigare). De backar ni ser på de flesta av mina bilder är dimensionerade för rotodling - morötter, rova och jordmandel bland annat. Inomhus är det dock bladgrönsaker som funkar bäst, och de kräver inte lika stort jorddjup. Frågan är för övrigt om jag någonsin kommer att ha tålamod att vänta ut en majroveplanta tills den har en rotknöl. Hur snabbväxande de än må vara tar de tid på sig. Nu senast var den största rot jag drog upp fingertjock. Morötterna gick det bättre med.

Två saker har visat sig vara viktiga; noggranna anteckningar och petimätrisk hygien. När det gäller anteckningar ser jag alltid framför mig att jag skaffar en klassisk bok med svarta vaxdukspärmar och för data i den med blått bläck och snirklig skrivstil. Eftersom jag känner mig själv ser verkligheten betydligt mer prosaisk ut; jag skriver viktiga uppgifter med spritpenna på frystape och klistrar fast remsorna direkt på krukan. Det får min odling att se ut som en experimentodling och jag har funderat länge på ett sätt att få dessa plastbyttor att se trevliga ut. Planen involverar tyg matchat till gardinerna (som jag också ska sy), kardborreband och att jag ska få tummen ur...



När man odlar inomhus odlar man snarare under förhållanden som liknar växthus än trädgårdsodling. Ni kanske vet att man ska skura ett växthus från golv till taknock åtminstone en gång om året? Det är för att tvätta bort alla möjliga svampsporer och ohyreägg som ligger i skrymslen och vrår. Kanske är det bra att göra något liknande runt sina inomhusodlingar? Jag har i alla fall skurat fönstret vid min drabbade odling med såpa, och tänker göra det några gånger till. Det var längesedan jag hade en helt problemfri odling, så det ska bli intressant hur det blir efter denna insikt.

Viktigaste insikten är kanske att ingenting är någon som helst katastrof. Man får börja som en total amatör, och fortsätta vara en total amatör tills man känner sig beredd att prova högre kunskap. Man får också ta denna högre kunskap i hur små portioner som helst och ta hur god tid på sig som helst. Ser man bara till att växtgerna har tillräckligt med vatten växer det mesta.