Mud pie...

Sedan några dagar finns det en sak som stör mig. Med "stör" menar jag inte att det gör mig lätt irriterad, utan att det är något som rör mig djupt och som ständigt gör sig påmint tills jag inte kan hålla tyst längre. Det handlar om det faktum att man äter jordkakor på Haiti. Nej, "jordkakor" är ingen exotisk maträtt, det är skivor av kalkhaltig lera som folk tuggar i sig för att överleva. Den riktiga mat som finns är importerad och för dyr för många.

När jag läste på för att kunna skriva den här posten stötte jag på ett alldeles för välbekant mönster av klumpig och klåfingrig frihandelspolitik (inflödet av billig mat utifrån har slagit ut jordbruket på ön), instabil regering, korruption och dålig infrastruktur som gör att större delen av de hjälpsändningar som anlänt har fastnat i hamnlagren i Port au Prince. Plus, naturligtvis, inflationen som gjort krisen akut. Komplicerade skeenden, där det blir lätt att skylla ifrån sig på andra, och lätt att låta bli att hjälpa i och med att det alltid går att skylla på något annat.

Och världen är ju sådan - komplicerad. Men medan vi träter om lämpliga åtgärder, eventuella ideologiska infärgningar och vems fel det hela är så svälter folk, inte bara på Haiti, utan över hela världen, och de gör det nu.

Jag brukar hålla den här bloggen på en 'lätt' nivå; vardagliga ämnen och ingenting djupare än en blomkruka (om jag inte gräver om kolonilotten), så jag tänker koncentrera mig på de pyttiga saker som ändå kan hjälpa. Det är mycket svinn på vägen, men jag hoppas att ju mer som skickas, dess större chans att något litet paket kommer till rätt mottagare.

Återuppstånden mandel...

Den här veckan går jag på halvfart på grund av en oidentifierad magåkomma, men jag kan inte låta bli att visa er det här fotot. I våras tömde jag en back med jordmandel som fått stå för länge utan vatten, och rensade bort de mandlar jag kunde hitta i rotnystanen. Sen fick jag ett infall och planterade resterna i den gamla jorden samt ställde ut allt på balkongen. Där har backen stått sen dess, fått sig en skvätt vatten om det funnits över, i övrigt har den fått klara sig själv.

Resultatet? Gröna blad. Faktum är att det är de saftigaste och mest välväxta jordmandelplantor jag odlat. Ogräs är inte så dumt - i kruka.

Storleken har betydelse

Se där. Biblioteksfönstret ser städat ut igen. Tiny Tim tomaterna ser ut att trivas, och har redan fått sina första blomknoppar - på plockvänlig nivå. Mangolden har redan skickat upp små plantor och kommer att fylla fönstret inom en snar framtid. Å andra sidan kommer ingen av plantorna att komma upp i sina företrädares dimensioner*. Jag håller tummarna för att det ska bli rätt proportioner i fönstret den här gången.

*Mangoldens företrädare var två plantor malabarspenat som strävade efter att växa till tio meters höjd - mangold blir ca femtio centimeter hög. Tiny Tim tomaterna ersätter två plantor körsbärstomater som jag skar ner när de var två meter höga.

You say 'Tomato', I say...

Här har ni ursprunget till den frasen, och även om jag tycker att sången är söt måste jag erkänna att det är slutet som jag är mest imponerad av.

Kort jordkurs med GardenGirlTV

Saker som kryper och bits...

Häromdagen läste jag Slottsträdgårdsmästarens poster om att hitta en snok sju meter upp från marken. Igår gick jag ner på lotten för att rensa och vattna, och trampade i ett myrbo det första jag gjorde. Jag har ett antal svartmyrbon på min lilla plätt och deras invånare brukar vanligtvis vara snälla, men igår hade de genomlidit en varm dag. De kröp upp i mitt byxben och bet mig ända upp på låret - hela tiden medan jag jobbade. Saken blev inte bättre av att jag också skördade en del vinbär från en buske jag ärvt från tidigare ägare. Den busken beboddes nämligen också av bitska myror, så när det inte brände till på en omöjlig fläck under jeansen blev jag biten på händerna.

Sådana här naturupplevelser slipper man när man odlar inomhus, en reklam så god som någon (även om jag odlar utmomhus också). Samtidigt har vi det ganska lätt här i Sverige. En av mina kompisar är inflyttad från Australien. Hans värsta myrupplevelse var den gången när han deltog i en uppvisning av medeltida kampsport därnere. Iförd full rustning gick han ner på knä, rakt ner i ett myrbo. Myrorna kröp in under paddingen och stoppades en bit in av remmen som höll fast hans nedre benskydd. Utan att låta sig nedslås bet de upprepade gånger där de stod.

Huden på hans ben blev sedan blågrön och föll av, tillsammans med en generös portion av hans muskler. I flera år efteråt var benet smalare på just det stället. Sett ur det perspektivet har jag ingenting att klaga på...

Och efter malabarspenaten kommer...

...mangold. 'Bright lights' närmare bestämt. Den petiga delen av mig viskar att färgerna inte alls passar in med det färgschema som jag noggrant bestämt för hemmets inredning...



...men jag har redan ett gäng plantor nere på kolonilotten, och vet att de glada färgerna piggar upp. Så jag struntar i min inre perfektionist - just nu.

Malabarspenatens död

Malabarspenaten har varit produktiv, men jag måste erkänna att jag inte är helt förtjust i den. Den smakar stjälk, litet som vissa sallader gör. Alltså bestämde jag mig för att riva ner den.



Jag tog ner en del av den förra veckan, det är därför den är så smal om midjan. Om ni tittar noga ser ni att den skickat rankor åt alla håll, slagit snaror om växterna ovanför, smugit in löpare bakom affischen på väggen och snott in sig i kedjorna till tilläggsbelysningen. Detta fick till följd att jag ryckte ner två plantor från ovanvåningen när jag gjorde mitt första nedtagningsförsök. Det ligger fortfarande krukskärvor på oåtkomliga ställen i biblioteket.



Jag hade klippt bort löv och stjälkar i en halvtimme innan jag kom så långt att jag kunde lösgöra nätet den klättrade på. Det blev lättare att komma åt efter det.



Här ser ni en klase bär. Bladsaften används av tradition till rouge och läppstift där den odlas - den är trevligt rödlila och gör sig bra mot huden. När jag smetade ut litet på handryggen blektes den till samma valör som rodnaden på en kind.



Även rötterna används traditionellt, så jag passade på att gräva upp dem för att ta en titt. Dåligt med mat på dem, så det är kanske inte konstigt att de 'bara' använts till medicin. Intressant nog används rötterna mot diarré medan blad och stjälkar används laxerande - det gäller att inte blanda ihop delarna här...



Här ser ni den samlade gren- och bladmassan. Stjälkarna fyllde en ordinär soppåse, så de åkte ut i kompostbingen i kvarterets sophus. Det känns litet bättre att göra så sedan jag fick reda på att Uppsalas samlade kompost rötas till biobränsle som används i stadsbussarna (för tillfället drivs ungefär halva bussflottan av denna gas - den andra halvan går på diesel). Maskarna under trappen får annat att festa på.

Bladen förvällde jag och frös in. Jag är inte helt säker på vad jag ska göra med dem. Som jag sa smakar de stjälk, men de har också den trevliga egenskapen att ge en asiatisk smakbrytning till soppor och grytor. Fråga mig inte vad det är som smakar "asiatiskt", det är bara så jag associerar när jag använder malabarspenaten i mat. Förmodligen kommer den här omgången att bli ingrediens i några av vinterns köttfärslimpor, vilka i sin tur kommer att vara kryddade med mycket vitlök, ingefära, sambal oelek och kinesisk soya.

Parkettodlarens semester

Rensa ogräs, vattna, jaga mördarsnigel, fika, slöa, vattna, fika, bygga friggebod, fika, ladda mp3spelare, rensa ogräs, fika, plocka rabarber, luncha, slöa, lyssna på Odla, vattna, kinesiska, plocka sockerärtor, fika, slöa, kinesiska, inreda, shoppa, kinesiska, Babylon5, vattna, rensa ogräs, vattna, slöa, shoppa, vattna, vattna, spruta mot spinn, plocka sockerärt, torka mynta, slöa, fika, Furuviksparken, vattna, rensa ogräs, shoppa ogräsjärn, besöka vänner, leta rosentapeter, kinesiska, slöa, Lennakatten, besöka vänner, slöa, fika, vattna...

Cairns Botanic Gardens

Då var det dags! Parkettodlaren tar sommarlov i två veckor och önskar en Glad Sommar med en liten video från Cairns botaniska trädgård. Vi ses igen den tjugoförsta juli!

Potatisslakt

Nu har jag skördat balkongpotatisarna. De var få och ganska vattniga, men ändå goda. Jag kommer nog att sätta en omgång till...

Äntligen!..

...Har min Sweet Siberian kommit i sin rätta kruka. Jag hoppas den överlever chocken över att plötsligt ha det bra, för den har redan små melonämnen!

Buteljerat trädgårdsbabbel...

Jag har tillbringat ett dygn med att försöka förstå mig på iTunes. Numer kommer vi någorlunda bra överens, och det är tur det, för jag håller just nu på att laddar min mp3spelare med olika program som kommer att göra mig språkkunnig, bildad, till en bättre mamma, skribent och odlare bla.

Musik? Varför skulle jag ha musik på "podden"? Nåja, det ska erkännas att Ebba Grön, diverse 80talssirap (underbar sirap), Lars Demian, Dire Straits och litet annat också har slunkit med.

Såå, vad kan jag tänkas ha på podden som kan vara intressant för en parkettodlare? Tja, franska- och kinesiskakursen är repetitioner av språk jag läst, och jag valde just de språken ur min bukett* eftersom båda länderna har intressanta odlingstraditioner, och man får mest och bäst information om man pratar inhemska. Jag kommer aldrig att glömma mitt besök på revolutionsmuseet i Beijing. I en monter hittade jag en rad sedlar uppsatta bakom glas och ram och bredvid satt en informationstavla med en lång uppsats på kinesiska om (förmodar jag - min kinesiska var dålig då också) att detta var sedlar som myntats under guomindangs regeringsperiod etc. etc. Den engelska översättningen var kärnfull. Där stod
"Paper money"

Jag var ändå glad att det fanns engelsk översättning. På historiska museet vägg i vägg fanns det bara kinesiska skyltar.

Om det var annorlunda i Paris? Inte mycket - både franska och mandarin är världspråk, även om muséerna utesluter engelska så finns det fortfarande hundratals miljoner människor som kan läsa skyltarna. Tänk så mycket kunskap man missar på att bara kunna engelska.

Nå, jag avviker från ämnet. Odla med Maj-Lis Petterson, Lena Redin och Ulla de Verdier laddar jag naturligtvis ned. Det radioprogrammet är snudd på obligatoriskt för svenska odlare. Sedan har jag också börjat se mig om efter internationella trädgårdspodcasts. Först ut är Wiggly Wigglers som vunnit pris för bästa trädgårdspodcast två år i rad i Mouse & Trowel Awards (bloggtävling specifikt för odlingsbloggar). Jag är mycket spänd på den, programtitlar som "A Wiggly Carbon Footprint", "The Poodcast" och "Compost Flavoured Yoghurt" avslöjar ett visst sinne för humor.

Övriga program på podden har inte med odling att göra, men är bra att lyssna på när man jobbar med växterna. Ett bra faktaprogram i örat gör det ogräsrensning till något skoj. Mina har i många fall med religion att göra, men utbudet på nätet är oändligt och det finns något för varje smak. Vill man hitta bra odlingspodcastar är Mouse & Trowel Awards en bra plats att börja leta på. För högkvalitativa podcasts om allting kan man titta på Sveriges Radios hemsida och BBC. Det går också att köra en gammaldags googling om man tar sig tid att läsa igenom den oändliga mängd träffar man får. Det känns ofta som meningslöst slit, men det enda guldkorn man hittar är värt det. Har man tur ger podshowen också hänvisningar till andra shower, och sådana rekommendationer är en av de bättre sätten att hitta nya, bra program.

Så vad väntar du på? Blanda genast upp musiken på din podd med babbel!

*Jag har läst sex språk - hittills. Förutom engelska är jag inte speciellt bra på nåt av dem, och har förmodligen bara utrymme för att gno in två ordentligt (men det är alltid två fler än inget, så jag gråter inte).